Solstrand, Väinö

Solstrand, Väinö (f. 26/2 1882 Hfrs, d. 11/4 1940 Hfrs), folkmåls- och ortnamnsforskare, fil.dr 1925. S. gjorde i egenskap av insamlare och utgivare mycket för den finlandssvenska folkloristiken. Han inledde sina studier i nordisk språkforskning 1907 och påbörjade samma år sin bana som insamlare för Svenska litteratursällskapet med en fältundersökning i Brändö, Åland, där hans fädernehem låg. Vid sidan om ortnamn, dialektord, ordspråk och talesätt samlade S. gåtor, ramsor och sägner. 1909 anställdes S. som amanuens vid Svenska litteratursällskapets folkloristiska arkiv. Han kompletterade arkivets ordspråkssamlingar och redigerade Finlands svenska folkdiktning III, "Ordstäv" (1923). Med sin dialektologiska skolning var S. väl skickad att ta sig an utgivningen av ordspråken, ett traditionsmaterial på gränsområdet mellan filologi och folkloristik.

S:s doktorsavhandling bar titeln Svensk stavelseförlängning. Med särskild hänsyn till språket i Åland och Uppland (1925). Bland språkvetenskapliga arbeten kan nämnas Åländska ortsnamn (1910-11), Estnäs skaten och Helsinge näset (1933), Aura och Vanda (Budkavlen 1939) samt Namnet Karis och andra namn i Karis (Karis socken från forntid till våra dagar 2, 1940). 1912-18 var S. utgivare av tidskriften Hembygden.

S. arbetade 1920-27 som lärare i Mariehamn och 1927-34 vid Svenska lyceum i Hfrs. Han utnämndes 1932 till docent i nordisk filologi och 1934 till lektor i svenska språket vid Helsingfors universitet och vid Tekniska läroverket i Hfrs. S. var under en lång följd av år medlem i statens examensnämnd i svenska språket. I sin ungdom intresserade sig S. för idrott och var medlem av Finlands första olympiska kommitté. (Carola Ekrem)