Sotkamo. kommun i s. Kajanaland 40 km ö. om Kajana, Norra Finlands region. Areal 2 650 km2, invånare 10 697 (2011).
Sotkamo är beläget kring nedre loppet av Sotkamostråten och uppvisar en mångfald landskapstyper, bl.a. beroende på olikheter i berggrunden. I ö., där graniter och gnejser dominerar, är ytbildningen mindre variationsrik, medan terrängformerna i kvartsitbältet i v. är mera skarpskurna och höjdskillnaderna mera betydande; där märks Vuokatti m.fl. bergsformationer, som reser sig intill 350 m ö.h. I kommunen finns också Hiidenportti nationalpark (gr. 1982, 44 km2), som grundades för att bevara ett ödemarksområde i s. Kajanaland. Typiskt för området är en småskuren mosaik av myrmarker och moar. N. och s. om Sotkamostråten, vid vilken bl.a. Sotkamo kyrkby (6 200 inv. 2000) ligger, utbreder sig glest bebyggda skogs- och myrmarker. Bland övriga samhällen märks Vuokatti stationssamhälle (600 inv.) vid tvärbanan Nurmes-Uleåborg, dragen genom Sotkamo. 1926-28. Från denna utgår en bibana (invigd 1926) till kyrkbyn och en industribana (invigd 1974) till Lahnaslampi, där man sedan 1969 bearbetat en talk- och nickelfyndighet; brytningen handhas idag av Mondo Minerals Oy, som sysselsätter 90 personer (2005) i Sotkamo. I kommunen upptäcktes 1930 ett malmfält med betydande mängder nickel, zink, koppar och kobolt, men fyndigheterna har hittills inte kunnat utnyttjas på grund av låga malmhalter. Sulfidnickelförekomsten vid Talvivaara , som uppskattas vara den största i Europa (ca 340 milj. ton), har prospekterats sedan 1970-talet. Det lokala gruvbolaget Talvivaaran kaivososakeyhtiö, gr. 2003, inledde brytningen av malmen 2008. F.ö. arbetar i kommunen elektronikföretaget Incap Oyj (gr. 1992, 230 anst. 2005), som är kommunens största privata arbetsgivare. På Vuokatti, som på senare år utvecklats till ett betydande vintersportcentrum, finns ett idrottsinstitut för skidsport.
Sotkamo avskildes 1647 från Paltamo och bildade en självständig socken, som fram till 1856 även omfattade Kuhmo. Träkyrka, uppförd 1870 (J. Oldenburg). Sotkamon seurakunnan 300-vuotismuisto, 1947; S., Vuokatin vaarojen pitäjä, 1964; U. Korhonen, Sotkamon keskustan historiaa, 1986; J. Wilmi, Sotkamon historia, 1997; Sotkamon kirkonkylä 100 vuotta, 2004)
Sotkamo är beläget kring nedre loppet av Sotkamostråten och uppvisar en mångfald landskapstyper, bl.a. beroende på olikheter i berggrunden. I ö., där graniter och gnejser dominerar, är ytbildningen mindre variationsrik, medan terrängformerna i kvartsitbältet i v. är mera skarpskurna och höjdskillnaderna mera betydande; där märks Vuokatti m.fl. bergsformationer, som reser sig intill 350 m ö.h. I kommunen finns också Hiidenportti nationalpark (gr. 1982, 44 km2), som grundades för att bevara ett ödemarksområde i s. Kajanaland. Typiskt för området är en småskuren mosaik av myrmarker och moar. N. och s. om Sotkamostråten, vid vilken bl.a. Sotkamo kyrkby (6 200 inv. 2000) ligger, utbreder sig glest bebyggda skogs- och myrmarker. Bland övriga samhällen märks Vuokatti stationssamhälle (600 inv.) vid tvärbanan Nurmes-Uleåborg, dragen genom Sotkamo. 1926-28. Från denna utgår en bibana (invigd 1926) till kyrkbyn och en industribana (invigd 1974) till Lahnaslampi, där man sedan 1969 bearbetat en talk- och nickelfyndighet; brytningen handhas idag av Mondo Minerals Oy, som sysselsätter 90 personer (2005) i Sotkamo. I kommunen upptäcktes 1930 ett malmfält med betydande mängder nickel, zink, koppar och kobolt, men fyndigheterna har hittills inte kunnat utnyttjas på grund av låga malmhalter. Sulfidnickelförekomsten vid Talvivaara , som uppskattas vara den största i Europa (ca 340 milj. ton), har prospekterats sedan 1970-talet. Det lokala gruvbolaget Talvivaaran kaivososakeyhtiö, gr. 2003, inledde brytningen av malmen 2008. F.ö. arbetar i kommunen elektronikföretaget Incap Oyj (gr. 1992, 230 anst. 2005), som är kommunens största privata arbetsgivare. På Vuokatti, som på senare år utvecklats till ett betydande vintersportcentrum, finns ett idrottsinstitut för skidsport.
Sotkamo avskildes 1647 från Paltamo och bildade en självständig socken, som fram till 1856 även omfattade Kuhmo. Träkyrka, uppförd 1870 (J. Oldenburg). Sotkamon seurakunnan 300-vuotismuisto, 1947; S., Vuokatin vaarojen pitäjä, 1964; U. Korhonen, Sotkamon keskustan historiaa, 1986; J. Wilmi, Sotkamon historia, 1997; Sotkamon kirkonkylä 100 vuotta, 2004)
Sotkamo blev på ryska sidan, då gränsen vid Nöteborgsfreden 1323 drogs upp, men Gustav Vasa började på 1540-talet uppmuntra till kolonisation av ödemarkerna kring Ule träsk. Den bebyggelse som eventuellt uppstod utplånades i nordiska tjugofemårskriget 1570-95, och en ny kolonisation kom igång efter freden i Teusina, som inlemmade regionen i det svenska väldet. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.