spjutkastning, friidrottsgren. Grenen har utövats länge och förekom i forntiden under jakt och krig. S. idkades i antikens Grekland och förekom som gren i femkampen vid olympiska spelen. Man kastade med hjälp av en vid tyngdpunkten fastlindad läderslinga, och spjutets rotation gjorde att kastlängderna ökade. Vid tävlingar förekom också s. mot mål samt på längd. I Norden tävlade man bl.a. på kyrkvallarna; den norske konungen Olav Trygvason hade namn om sig som en skicklig spjutkastare. Grekerna återupplivade de olympiska spelen 1859, och då skedde kastet med ett spjut som vägde 1,25 kg och var ca 175 cm långt. Både längd- och målkast förekom. Vid de moderna olympiska spelen började man kasta spjut första gången vid de s.k. mellanspelen i Aten 1906, då man tävlade både med normal- och s.k. fri fattning (spjutet fattades i bakändan med pekfingret). Fr.o.m. OS i Stockholm 1912 har man tävlat enbart med normal fattning, och där tävlade man även för sista gången i s. sammanlagt (vänster+höger hand), men grenen kvarstod på FM-programmet ända till 1924. Ansatsen i spjut har varierat; man kastade både utan och med ansats (10 m), samt från en fyrkant på 2,5 m, tills de nuvarande reglerna med fri ansats infördes. Spjutet väger 800 g och skall vara minst 260 cm långt. Notabelt är, att spjutkasten tidigare inte mättes från kastgränsen till nedslagsplatsen, utan rätlinjigt mot kastlinjen. Kastare som kastade mot sidorna förlorade därmed många meter. Denna regel ändrades först efter andra världskriget efter en petition av Finlands chefstränare Armas Valste vid IAAF:s kongress i Oslo 1946 och trädde i kraft 1948.
Finland har varit s:s förlovade land med otaliga framgångar. På OS-nivå var Julius Saaristo (1891-1969) landets förste guldmedaljör 1912 sammanlagt med 109,42 (61,00+ 48,42). I s. "med bästa hand" vann han silver. Silver sammanlagt tog Väinö Siikaniemi (1887-1932), och brons Urho Peltonen (1893-1950). I Antwerpen 1920 vann Jonni Myyrä på olympiska rekordet 65,78, medan Peltonen kom tvåa och Paavo (Paul) Johansson (1895-1983) trea. Myyrä vann på nytt 1924 med 62,69. I Los Angeles 1932 blev det trippelseger för Finland genom Matti Järvinen (1909-85), som satte olympiskt rekord med 72,71 och tog guldet, Matti Sippala (1908-97) silver och Eino Penttilä (1906-82) brons. I Berlin 1936 vann Yrjö Nikkanen (1914-85) silvret och Kalervo Toivonen (f. 1913) bronset. I London 1948 lyckades Tapio Rautavaara i sitt första kast ta guld med 69,77 på den dåliga banan. På damsidan satte Kaisa Parviainen (1914-2002) finländskt rekord med 43,79, vilket räckte till silver. Detta var Finlands första dammedalj i OS-sammanhang i friidrott, och den förblev den enda i 36 år. På hemmaplan i Hfrs 1952 var förhoppningarna stora, men den enda medaljen i friidrott blev en bronsmedalj i spjut genom Toivo Hyytiäinen (1925-78). Soini Nikkinen (1923-2012), som kom på 8:e plats i Helsingforsolympiaden, tillhörde världseliten 1951-56 och var förste finländare över 80 m samt satte 1956 världsrekord med 83,56. 1964 kom Pauli Nevalas fullträff i Tokio med 82,66, som gav guld. Jorma Kinnunen satte finländskt rekord med 88,58 i Mexico 1968, vilket gav silver. Följande silverman blev Hannu Siitonen (f. 1949) i Montreal 1976. Arto Härkönen (f. 1959) segrade i Los Angeles 1984 med ett kast som mätte 86,76. På damsidan tog Tiina Lillak silver. Hon hade föregående år vunnit Finlands första VM-guld i Hfrs. 1990 tog Päivi Alafrantti (f. 1964) tog EM-guld i Split. Vid OS i Seoul 1988 var det Tapio Korjus (f. 1961) som vann på nya olympiska rekordet 84,28. Seppo Räty tog brons, som i Barcelona 1992 byttes ut till silver och i Atlanta 1996 till brons på nytt. På damsidan vann Heli Rantanen (f. 1970) guld i Atlanta (67,94) och försvarade därmed damäran. Framgångarna på olika OS-nivåer fortsatte med Aki Parviainen (f. 1974) som blev 5:e i OS 2000 i Sidney. I Aten 2004 blev det katastrof, med Tero Pitkämäki (f. 1982) som bäst med en 8:e plats. Han tog revansch fyra år senare i OS 2008 i Peking, då han tog brons med 86,16, följd av Tero Järvenpää (f. 1984) och Teemu Wirkkala (f. 1984)
Också i VM har de finländska spjutkastarna gjort väl ifrån sig. Seppo Räty vann 1987 i Rom, Kimmo Kinnunen (f. 1968), son till Jorma Kinnunen, vann i Tokyo 1991 med Räty på andra plats. Kinnunen tog silver i Stuttgart 1993. Mikaela Ingberg (f. 1974) tog överraskande brons i Göteborg 1995 på personbästa 65,16. I Budapest 1998 vann Ingberg brons på nytt. Aki Parviainen (f. 1974) erövrade silvret i Edmonton 2001. De senaste årens säkraste spjutkastare har varit Mikaela Ingberg bland damerna, som 2010 avslutade sin karriär, och Tero Pitkämäki, som har som bäst kastat 91,53 (2005). Han vann VM i Osaka 2007 med fina 90,33.
Världsrekordet i spjut av dagens modell (1992) innehas av Jan Zelezny, Tjeckien med 98,48 (1996). Med föregående modell som togs i bruk 1986, då bl.a. tyngdpunkten ändrades, uppnådde Seppo Räty 96,96 (1991). Med den ännu tidigare modellen kastade östtysken Uwe Hohn 104,80 (1984). (Suuri suomalainen keihäskirja, 1991) (Ingmar Björkman)
|
Finland har varit s:s förlovade land med otaliga framgångar. På OS-nivå var Julius Saaristo (1891-1969) landets förste guldmedaljör 1912 sammanlagt med 109,42 (61,00+ 48,42). I s. "med bästa hand" vann han silver. Silver sammanlagt tog Väinö Siikaniemi (1887-1932), och brons Urho Peltonen (1893-1950). I Antwerpen 1920 vann Jonni Myyrä på olympiska rekordet 65,78, medan Peltonen kom tvåa och Paavo (Paul) Johansson (1895-1983) trea. Myyrä vann på nytt 1924 med 62,69. I Los Angeles 1932 blev det trippelseger för Finland genom Matti Järvinen (1909-85), som satte olympiskt rekord med 72,71 och tog guldet, Matti Sippala (1908-97) silver och Eino Penttilä (1906-82) brons. I Berlin 1936 vann Yrjö Nikkanen (1914-85) silvret och Kalervo Toivonen (f. 1913) bronset. I London 1948 lyckades Tapio Rautavaara i sitt första kast ta guld med 69,77 på den dåliga banan. På damsidan satte Kaisa Parviainen (1914-2002) finländskt rekord med 43,79, vilket räckte till silver. Detta var Finlands första dammedalj i OS-sammanhang i friidrott, och den förblev den enda i 36 år. På hemmaplan i Hfrs 1952 var förhoppningarna stora, men den enda medaljen i friidrott blev en bronsmedalj i spjut genom Toivo Hyytiäinen (1925-78). Soini Nikkinen (1923-2012), som kom på 8:e plats i Helsingforsolympiaden, tillhörde världseliten 1951-56 och var förste finländare över 80 m samt satte 1956 världsrekord med 83,56. 1964 kom Pauli Nevalas fullträff i Tokio med 82,66, som gav guld. Jorma Kinnunen satte finländskt rekord med 88,58 i Mexico 1968, vilket gav silver. Följande silverman blev Hannu Siitonen (f. 1949) i Montreal 1976. Arto Härkönen (f. 1959) segrade i Los Angeles 1984 med ett kast som mätte 86,76. På damsidan tog Tiina Lillak silver. Hon hade föregående år vunnit Finlands första VM-guld i Hfrs. 1990 tog Päivi Alafrantti (f. 1964) tog EM-guld i Split. Vid OS i Seoul 1988 var det Tapio Korjus (f. 1961) som vann på nya olympiska rekordet 84,28. Seppo Räty tog brons, som i Barcelona 1992 byttes ut till silver och i Atlanta 1996 till brons på nytt. På damsidan vann Heli Rantanen (f. 1970) guld i Atlanta (67,94) och försvarade därmed damäran. Framgångarna på olika OS-nivåer fortsatte med Aki Parviainen (f. 1974) som blev 5:e i OS 2000 i Sidney. I Aten 2004 blev det katastrof, med Tero Pitkämäki (f. 1982) som bäst med en 8:e plats. Han tog revansch fyra år senare i OS 2008 i Peking, då han tog brons med 86,16, följd av Tero Järvenpää (f. 1984) och Teemu Wirkkala (f. 1984)
Också i VM har de finländska spjutkastarna gjort väl ifrån sig. Seppo Räty vann 1987 i Rom, Kimmo Kinnunen (f. 1968), son till Jorma Kinnunen, vann i Tokyo 1991 med Räty på andra plats. Kinnunen tog silver i Stuttgart 1993. Mikaela Ingberg (f. 1974) tog överraskande brons i Göteborg 1995 på personbästa 65,16. I Budapest 1998 vann Ingberg brons på nytt. Aki Parviainen (f. 1974) erövrade silvret i Edmonton 2001. De senaste årens säkraste spjutkastare har varit Mikaela Ingberg bland damerna, som 2010 avslutade sin karriär, och Tero Pitkämäki, som har som bäst kastat 91,53 (2005). Han vann VM i Osaka 2007 med fina 90,33.
Världsrekordet i spjut av dagens modell (1992) innehas av Jan Zelezny, Tjeckien med 98,48 (1996). Med föregående modell som togs i bruk 1986, då bl.a. tyngdpunkten ändrades, uppnådde Seppo Räty 96,96 (1991). Med den ännu tidigare modellen kastade östtysken Uwe Hohn 104,80 (1984). (Suuri suomalainen keihäskirja, 1991) (Ingmar Björkman)
|
Finländska rekordet i spjutkastning
| |50,40-55,47 U. Aaltonen 3 ggr 1908-11
| |61,00 J. Saaristo 1912 (inoff. OS 1912)
| |61,64 U. Peltonen 1914
| |62.58 J. Myyrä 1914
| |63.29 J. Myyrä 1914
| |64,35 U. Peltonen 1916
| |65,55 J. Myyrä 1919
| |66.10 J. Myyrä 1919
| |69,88 E. Penttilä 1927
| |70,02-77,23 M. Järvinen 13 ggr 1930-36
| |77,87 Y. Nikkanen 1938
| |78.70 Y. Nikkanen 1938 (björkspjut)
| |78,87 T. Hyytiäinen 1954 (ny modell)
| |79,60-83,56 S. Nikkinen 3 ggr 1954-56
| |84,23 P. Nevala 1961
| |86,33 P. Nevala 1963
| |88,14-92,70 J. Kinnunen 3 ggr 1965-69
| |93.90 H. Siitonen 1973
| |80,48 J. Blom 1986 (ny modell)
| |83,54 S. Räty 1987
| |85,18 T. Korjus 1988
| |86,50 T. Korjus 1988
| |86.92-96.96 S. Räty 3 ggr 1990-91
| |87,02 J. Laukkanen 1992 (ny modell)
| |88.22 J. Laukkanen 1992
| |90,60 S. Räty 1992
| |90,88 A. Parviainen 1998
|spjutkastning. Mikaela Ingberg har hört till landets bästa damspjutkastare. Här ses hon i "Finnkampen" i Göteborg 2005. I. avslutade sin toppidrottskarriär 2010. Foto: Lehtikuva Oy, V. Myllynen.