Sundman, Anni Xenia (Annie) (f. 19/12 1883 Nystad, d. 16/1 1981 Hfrs), skådespelare. S. debuterade på Kansallisteatteri och fick engagemang för åren 1904-05 vid denna scen. Sin svenska debut gjorde hon 1906 på Folkteatern, men uppträdde på Svenska inhemska teatern i Åbo, dit hon lockats av Anton Franck med löfte om stora roller. Som Maria Stuart visade S. genast sin fallenhet för det dramatiska och tragiska facket. 1909 engagerades hon vid Svenska teatern i Hfrs, där hon stannade fram till pensioneringen 1955 med avbrott för kortare perioder i Åbo. Hon uppträdde under sitt flicknamn Pitkänen, tills hon gifte sig 1911.
De stolta och storvulna kvinnogestalterna låg bäst till för S:s kynne och mörka, djupa stämma; detta kom till synes bl.a. då hon spelade Goethes Iphigenia och Aiskylos Klytaimnestra. I talrika Ibsen- och Strindbergroller framhävde hon det hätska och kvinnligt överlägsna. S. gjorde en bärande insats inom finlandssvensk dramatik som Regina von Emmeritz, Katri i Daniel Hjort, Kerstin Fleming, Etel i Mörnes Solens återkomst, Eva Reuterhoff i Procopés Medaljongen och Gerda Bruun i Schildts Lyckoriddaren. Hon var en intellektuell artist med en säker analys, som gav hennes karaktärsroller fasta konturer. S. skapade även många fint tecknade komediroller.
S. hade stor betydelse som lärare i sceninstruktion vid Svenska teaterns elevskola. Hon hade dessutom många regiuppgifter vid Svenska teatern. S. ledde även Bragedramaten 1935-74, tillhörde Finlands svenska skådespelarförbunds stiftare 1917 och var dess ordförande 1927-45. Hon var en av banbrytarna för en inhemsk svensk scenkonst. (N. Lüchou, Rollerna talar, 1951)
De stolta och storvulna kvinnogestalterna låg bäst till för S:s kynne och mörka, djupa stämma; detta kom till synes bl.a. då hon spelade Goethes Iphigenia och Aiskylos Klytaimnestra. I talrika Ibsen- och Strindbergroller framhävde hon det hätska och kvinnligt överlägsna. S. gjorde en bärande insats inom finlandssvensk dramatik som Regina von Emmeritz, Katri i Daniel Hjort, Kerstin Fleming, Etel i Mörnes Solens återkomst, Eva Reuterhoff i Procopés Medaljongen och Gerda Bruun i Schildts Lyckoriddaren. Hon var en intellektuell artist med en säker analys, som gav hennes karaktärsroller fasta konturer. S. skapade även många fint tecknade komediroller.
S. hade stor betydelse som lärare i sceninstruktion vid Svenska teaterns elevskola. Hon hade dessutom många regiuppgifter vid Svenska teatern. S. ledde även Bragedramaten 1935-74, tillhörde Finlands svenska skådespelarförbunds stiftare 1917 och var dess ordförande 1927-45. Hon var en av banbrytarna för en inhemsk svensk scenkonst. (N. Lüchou, Rollerna talar, 1951)