Suomenselkä

Suomenselkä, namn på vattendelaren mellan Österbottens kustland och Sjölandet. S. utgår från huvudvattendelaren Maanselkä i Östkarelen och sträcker sig från ryska gränsen i Kuhmo i sydvästlig riktning som en knappt skönjbar upphöjning i terrängen, bildad av svagt sluttande höjder, och når kusten strax s. om Kristinestad (sjöar och vattendrag). Största delen av denna ca 70 km breda naturformation befinner sig på en nivå av 150-200 m ö.h. De relativa höjdskillnaderna i S. överskrider sällan 20 m. Utöver sin jämna topografi kännetecknas S. av att en stor del av arealen täcks av myrar. I övrigt består jordtäcket av granskogsbeklädd morän. Naturen på S. är överhuvudtaget karg och klimatet strängt; trots det relativt sydliga läget är nattfrost i juli inte sällsynt. Områdets kommuner hör till landets mest glest befolkade, och S. har länge utgjort en utflyttningsbygd.

Eftersom jordmånen är karg och växtperioden kort, befolkades S. senare än de omgivande bygderna i Österbotten och Savolax. Vildrenen, som var ett eftertraktat jaktbyte i trakterna kring S. fram till mitten av 1700-t. och påträffades sporadiskt ännu i början av 1900-t., inplanterades på nytt i slutet av 1970-t.

S. är också namnet på en av Finlands tio landskapsprovinser. Provinsen sträcker sig som ett ca 50 km brett bälte från Ule träsks v. strand i n. till Kauhajokitrakten i s. (John Westerholm)