Suomusjärvikulturen, kulturform under äldre stenålder uppkallad efter boplatsfynd från Laperla i Suomusjärvi i östligaste Egentliga Finland. Boplatserna har legat omedelbart vid stranden, och kan bl.a. dateras genom landhöjningen. I Österbotten ligger boplatserna drygt 100 m ö.h., i Borgåtrakten omkring 30 m ö.h. S. använde primitiva yxor, krumryggade hålmejslar, klubbor av sten och stora bladformade spjutspetsar av skiffer, av vilka de sistnämnda är en av kulturens viktigaste ledformer. De stenarter som användes för tillverkning av redskap valdes med stor omsorg. Av dem kan man speciellt nämna den onegiska grönskiffern, som förekommer i berggrunden vid sjön Onega, därifrån den spridits över stora områden i form av lösblock. Till redskapsinventariet hör även sned- och tväreggade pilspetsar av kvarts, vilket visar att man också jagat med båge och pil. Vid sidan av jakten på älg, bäver och säl har fisket spelat en utomordentligt viktig roll. Nära besläktade mesolitiska kulturer kring Östersjön visar, att föremål av ben och horn varit särdeles allmänna; i Finlands kalkfattiga jord har sådana dock inte bevarats. På vintern företogs jaktfärderna med slädar, hunden var människans följeslagare. (Torsten Edgren)