syren

syren (Syringa). S. är en stor prydnadsbuske med friskt gröna blad, som inte ändrar färg till hösten. Den hör till våra käraste prydnadsbuskar. S. odlas allmänt ända n. om Karleby, men klarar sig åtminstone till Uleåborgstrakten. Förvildad kan s. överleva där det en gång för länge sedan funnits en boplats.

S. infördes till landet av åboapotekaren Jonas Synnerberg 1728 och spreds därifrån till herrgårdar i s.v. Finland. Sitt stora genombrott fick s. tack vare Augustin Ehrensvärd, Sveaborgs byggherre, som på 1750-t. lät plantera sticklingar från Frankrike på fästningsöarna. Därifrån spreds den vackra och härdiga busken med officerare och soldater ut över landet och blev lika omtyckt på herresätena som på bondgårdar och soldattorp. S. spred sig snabbt och lätt genom sina livskraftiga rotskott. Den allmännast förekommande syrenen i Finland är Syringa vulgaris, "bondsyrenen" med sina prunkande violetta eller lysande vita blomklasar. S:s starka doft drar till sig svärmarfjärilar som i skymningen besöker de blommande buskarna. Beroende på det geografiska läget kan man säga, att s. blommar mellan pingst och midsommar. I Finland förekommer rätt ofta s.k. ungersk s. (S. josikea) med svagare doft och mindre blommor. Många storblommiga förädlade s. finns också i plantskolornas sortiment. Att s. bibehållit sin popularitet så länge torde bero på att den är tacksam att odla, på dess blomprakt och tilltalande doft. I städernas parker har s. sin givna plats. S. är Hfrs symbolväxt. (Erik Schulman)
Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: UVF-redaktion
ägare: Svenska folkskolans vänner
Ämnesord
historia, syrenväxter, prydnadsbuskar
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 04.05.2009
Uppdaterat 03.06.2017