talko

talko, fi. talkoo(t) oavlönat gemensamt arbete. T. är namnet på en urgammal sed att bistå grannar, vänner och släktingar, vid stora arbeten som måste göras undan snabbt. Denna arbetsform kan anses ha sitt ursprung i medeltida samfällt ägande av och arbete på ängar, skogsmarker och fiskevatten och det är en gammal finsk tradition. Detta hänvisar bl.a. själva ordet t. till, som anses härstamma från ett gammalt baltiskt kulturord och som finns i olika former i de språk som talas kring Östersjön. I den dåtida agrara världen där självförsörjning var en livsstil, reglerades både arbetstid och fritid av olika arbeten vid olika årstider. Talkoarbeten var tidigare mer eller mindre ett måste för att få stora säsongbetonade arbeten undan snabbt, och t. ordnades bl.a. vid höbärgning, takläggning, körning av gödsel och stockar, liksom i hemmen och vid den textila beredningen samt vid potatisupptagning.

Efter avslutat arbete hörde det till att de som deltagit i talkoarbetet blev bjudna på någon form av traktering. På talkoarbeten som räckte hela dagen, skulle deltagarna alltid bjudas på mat, ibland också två gånger. Kalasmaten varierade regionalt och maten förbereddes hemma. Trakteringen skulle tidigare stå i relation till arrangörens ekonomiska ställning i samhället. Ofta ordnades även dans efter avslutad middag.

Många arbeten hade tidigare en klar uppdelning på manligt och kvinnligt. Vid slåttertalkor deltog både män och kvinnor, liksom även vid potatisupptagningstalkor som ordnas ännu idag. Men takläggnings- och körningstalkor var klart manliga arbeten, medan t. gällande hemmen och den textila beredningen var kvinnliga. Talkoarbetets funktion var även att ge ett enformigt arbete en festlig prägel, samtidigt som denna arbetsform var och är en källa till gemenskap i en by eller en förening.

Under och efter andra världskriget sattes t. i system vid återuppbyggningsarbetet. Talkoarbete i stor skala bedrevs till förmån för den förflyttade befolkningen, krigsänkor och -värnlösa, invalider och mindrebemedlade. Genom frivilliga talkoinsatser på hemmafronten ersattes även en del av den arbetskraft som var bunden vid fronten.

I dag har t. som arbetsform ofta övertagits av fasta organisationer, där gratisarbete till förmån för föreningen kallas för talkoarbete, ett måste för många föreningar idag. Tydligt är dock att privata talkoarbeten i viss utsträckning bevarats tills idag, men med ändrad form och funktion. Typiska privata talkoarbeten idag är bl.a. arbeten som hör samman med husbyggnad, olika båttalkor och flyttningstalkor. Nya former av talkoarbete är att ge arbete som present eller penninginsamlingar för ett givet ändamål, t.ex. klassresor. Den överlägset vanligaste talkoformen är idag dock t. till förmån för föreningar. (Monica Ståhls-Hindsberg)