Tattarmossen

Tattarmossen, fi. Tattarinsuo, delområde i distriktet Parkstad i Hfrs, tidigare beläget i Helsinge. T. var i början av 1930-t. skådeplatsen för en sensationell affär, det s.k. Tattarmossmysteriet. I två skogskällor invid mossen påträffades sensommaren 1931 likdelar, som enligt polisens undersökningar visade sig härstamma från kroppar vilka begravts på den närbelägna kyrkogården i Malm. Överstelöjtnanten Paavo Susitaival vände sig i februari 1932 till justitiekansler med en begäran om utredning av fallet och hävdade samtidigt i sin skrivelse att fynden stod i samband med frimurarnas ritualer och att inrikesminister Ernst von Born och landshövding Bruno Jalander, som enligt Susitaival var frimurare, hade försökt leda utredningarna in på fel spår. Susitaivals agerande var det synligaste uttrycket i 1930-talets Finland för den "motupplysning" som riktade sig mot 1789 års idéer om frihet och jämlikhet samt framsteg, vilka framställdes som en konspiration av frimurare och judar i avsikt att underminera nationella enheter och vissa fundamentala kristna värderingar. von Born stämde i sin tur Susitaival för ärekränkning, och denne dömdes i april 1933 av Åbo hovrätt till fyra månaders fängelse.

Själva gåtan på T. fick sin lösning i augusti 1932, då som misstänkta för likstympningarna anhölls tre män och tre kvinnor, som erkände sig ha använt likdelarna för olika rituella ändamål. I september 1932 dömdes de tre männen (ledaren var känd som "Noita-Kallio") till frihetsstraff av varierande längd, medan en av kvinnorna fick fängelsestraff för anstiftan. Fallet skildras utförligt av Elmer Diktonius i en av novellerna i Medborgare i republiken Finland. (Nordisk kriminalkrönika 1971, 1971; N.E. Forsgård, T., Historisk Tidskrift för Finland 4, 2000)

På mossen anlades Malms flygfält i slutet av 1930-t. Staten och markägaren Helsingfors stad ingick 1935 ett avtal om att 55 ha skulle upplåtas för luftfartsändamål för en tid av 99 år. Fältet invigdes 1938.