Teater Viirus, gr. 1987 i Hfrs av fyra unga eldsjälar, skådespelarna Johan Storgård, Mats Långbacka och Robert Enckell samt regissören Arn-Henrik Blomqvist. Målet var att göra fördomsfri teater, en teater som var ett alternativ till institutionsteatrarna, Ã jour med sin tid, helst för en publik "som aldrig gått på teater förr". På några år lyckades man med dessa föresatser tack vare en orädd repertoar och ett starkt skådespelarteam, T. fick snart status av ungdomens favoritteater (i ädel kamp med Teater Mars, som hade grundats två år tidigare). Som teaterlokal användes sedan 1989 vattenreningsverket på Råholmen, som ställdes till förfogande av Helsingfors stad.
T. arbetar som en registrerad förening. I styrelsen sitter sju föreningsmedlemmar, med Ralf Långbacka som ordförande. 1996 blev Maarit Ruikka konstnärlig ledare för teatern, 1998 blev Johan Storgård teaterchef. Fr.o.m. 2002 delade Enckell och Storgård på det konstnärliga ansvaret. Efter 2002, då Johan Storgård blev chef för Svenska teatern, var Enckell chef till 2004, varpå Tobias Zilliacus tog över. Ett starkt namn i skådespelarteamet är i dag Marika Parkkomäki, som var med redan under teaterns första tider, tillsammans med Pia Runnakko. Tobias Zilliacus och Robert Enckell hör för närvarande till stöttepelarna.
T. har under årens lopp behandlat olika existentiella och moraliska frågor, t.ex. i Marat/Sade av Peter Weiss, i Sartres Djävulen och Gud Fader, i Dostojevskijs Bröderna Karamazov, alla i Arn-Henrik Blomqvists regi. Maarit Ruikka regisserade Killer Joe (1995) och Krymplingen från Inishman (1997). Mats Långbacka hade som den värdetomma Killer Joe och Johan Storgård som den handikappade Billy från en irländsk avkrok förmodligen snudd på sina bästa rollprestationer hittills. Det samma gällde Dick Idman som Donald Bladh i Familjen Bladhs barn (2004) till Christer Kihlmans text i Kaisa Korhonens regi.
En riktig folkfest och oförglömlig teaterhändelse blev det ute på Kalvholmen somrarna 1992-93 och 1994-95, då Ralf Långbacka regisserade Shakespearekomedierna Som ni vill ha det och En midsommarnattsdröm, ute under bar himmel. 2000 grundades scenen och skrivarskolan Labbet. (Viirusboken 1987-2007, red. J. Nåhls, 2007). (Margita Andergård)
T. arbetar som en registrerad förening. I styrelsen sitter sju föreningsmedlemmar, med Ralf Långbacka som ordförande. 1996 blev Maarit Ruikka konstnärlig ledare för teatern, 1998 blev Johan Storgård teaterchef. Fr.o.m. 2002 delade Enckell och Storgård på det konstnärliga ansvaret. Efter 2002, då Johan Storgård blev chef för Svenska teatern, var Enckell chef till 2004, varpå Tobias Zilliacus tog över. Ett starkt namn i skådespelarteamet är i dag Marika Parkkomäki, som var med redan under teaterns första tider, tillsammans med Pia Runnakko. Tobias Zilliacus och Robert Enckell hör för närvarande till stöttepelarna.
T. har under årens lopp behandlat olika existentiella och moraliska frågor, t.ex. i Marat/Sade av Peter Weiss, i Sartres Djävulen och Gud Fader, i Dostojevskijs Bröderna Karamazov, alla i Arn-Henrik Blomqvists regi. Maarit Ruikka regisserade Killer Joe (1995) och Krymplingen från Inishman (1997). Mats Långbacka hade som den värdetomma Killer Joe och Johan Storgård som den handikappade Billy från en irländsk avkrok förmodligen snudd på sina bästa rollprestationer hittills. Det samma gällde Dick Idman som Donald Bladh i Familjen Bladhs barn (2004) till Christer Kihlmans text i Kaisa Korhonens regi.
En riktig folkfest och oförglömlig teaterhändelse blev det ute på Kalvholmen somrarna 1992-93 och 1994-95, då Ralf Långbacka regisserade Shakespearekomedierna Som ni vill ha det och En midsommarnattsdröm, ute under bar himmel. 2000 grundades scenen och skrivarskolan Labbet. (Viirusboken 1987-2007, red. J. Nåhls, 2007). (Margita Andergård)
Teater Viirus deltog i maj 2007 med pjäsen No Return, som bygger på Franz Kafkas texter, i The International small theatre scene festival i Rijeka i Kroatien. Bilden visar fr.v. Dick Idman, Joanna Wingren, Jerry Wahlforss och Robert Enckell på teaterns scen i Hfrs. Foto: Lehtikuva Oy, T. Wennström.