Tervola, kommun i s. Lappland 40 km n. om Kemi. Areal 1 562 km2, invånare 3 387 (2011).
Tervola utbreder sig, till stor del täckt av myrmarker, på båda sidor om Kemi älv; ytterst i v. och ö. finns bergsformationer, som når drygt 200 m höjd. Utmed Tervolas östgräns sträcker sig den 120 km långa bergskedjan Kivalo, som löper från Simo till Kemi älv. Bebyggelsen är koncentrerad till älvdalen, där den bildar sammanhängande band, kyrkbyn har ca 1 600 invånare (2000). I älven, som här är 200-400 m bred, finns två stora forsar, Ossauskoski och Narkauskoski.
Förutsättningarna för jordbruk är tämligen gynnsamma, trots kommunens nordliga läge. För övrigt finns där trä-, metall- och stenindustri; bland företag kan nämnas sågverket Tervolan saha ja höyläämö Oy (gr. 1956, 20 anst. 2003), ett marmorbrott ägt av Lapp Rock Oy (gr. 1971, 15 anst. 2003) och verkstadsindustriföretaget Paakkola Conveyors Oy (gr. 1978, 20 anst. 2003).
Tervola fick sina första inbyggare kring mitten av 1500-talet, blev kapell under Kemi 1627 och bildade 1860 en självständig församling, vars gamla träkyrka (uppf. 1689) fortfarande används vid sidan av den nya, uppförd 1864-65 (L.I. Lindqvist). Under kriget 1918 erövrades Tervola 2/2, efter en hård kamp med ca 250 rödgardister, av en mindre skara skyddskårister under befäl av den kände jägarmajoren Friedel Jacobson.Till minnet av drabbningen restes ett minnesmärke 1929. (A. Suopela, T.: kotiseutu ja sen tarinat, 2003)
Tervola utbreder sig, till stor del täckt av myrmarker, på båda sidor om Kemi älv; ytterst i v. och ö. finns bergsformationer, som når drygt 200 m höjd. Utmed Tervolas östgräns sträcker sig den 120 km långa bergskedjan Kivalo, som löper från Simo till Kemi älv. Bebyggelsen är koncentrerad till älvdalen, där den bildar sammanhängande band, kyrkbyn har ca 1 600 invånare (2000). I älven, som här är 200-400 m bred, finns två stora forsar, Ossauskoski och Narkauskoski.
Förutsättningarna för jordbruk är tämligen gynnsamma, trots kommunens nordliga läge. För övrigt finns där trä-, metall- och stenindustri; bland företag kan nämnas sågverket Tervolan saha ja höyläämö Oy (gr. 1956, 20 anst. 2003), ett marmorbrott ägt av Lapp Rock Oy (gr. 1971, 15 anst. 2003) och verkstadsindustriföretaget Paakkola Conveyors Oy (gr. 1978, 20 anst. 2003).
Tervola fick sina första inbyggare kring mitten av 1500-talet, blev kapell under Kemi 1627 och bildade 1860 en självständig församling, vars gamla träkyrka (uppf. 1689) fortfarande används vid sidan av den nya, uppförd 1864-65 (L.I. Lindqvist). Under kriget 1918 erövrades Tervola 2/2, efter en hård kamp med ca 250 rödgardister, av en mindre skara skyddskårister under befäl av den kände jägarmajoren Friedel Jacobson.Till minnet av drabbningen restes ett minnesmärke 1929. (A. Suopela, T.: kotiseutu ja sen tarinat, 2003)
Tervola är känt för sin marmor. Större fyndigheter av dolomitmarmor finns i bl.a. Loue, där man redan i decennier har brutit marmor för byggnadsindustrin. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.