Tigerstedt, Robert Adolf Armand (f. 28/2 1853 Hfrs, d. där 2/12 1923), fysiolog, med.o.kir. dr 1881, son till Karl Tigerstedt. Han forskade inom tre stora delområden av fysiologin: hjärtats funktion och blodomloppet, ämnesomsättningen samt nerv- och muskelfysiologin. Han flyttade 1881 till Sverige, var 1886-1900 professor i fysiologi vid Karolinska institutet och innehade från sistnämnda år samma professur vid Helsingfors universitet; emeritus blev han 1919. Under Tigerstedts tid inrymdes fysiologiska institutionen i en ny byggnad i jugendstil på Brobergsterrassen, enkom uppförd för ändamålet och ritad av G. Nyström (1905). Bland Tigerstedts arbeten märks Blodomloppets fysiologi (2 bd, 1889-90), Die Physiologie des Kreislaufes (4 bd, 1921-23) och Lehrbuch der Physiologie des Menschen (2 bd, 1897-98). Sistnämnda lärobok utkom i tio upplagor, översattes till engelska, italienska och ryska samt användes allmänt även vid utländska universitet.
Ur den moderna medicinens synpunkt var Tigerstedts viktigaste rön upptäckten av hormonet renin (jte P.G. Bergman: Niere und Kreislauf, Skandinavisches Archiv für Physiologie 1898). Renin deltar i regleringen av blodtrycket och saltomsättningen. Tigerstedt utgav även flera populärmedicinska och medicinhistoriska skrifter. Efter kriget 1918 tjänstgjorde han som överläkare vid fånglägret i Ekenäs och sammanställde en rapport över tillståndet i lägret som var ytterst genant för landets regering. Rapporten bidrog till att de omänskliga förhållandena småningom förbättrades.
Tigerstedt var den siste store fysiologiske universalisten. Hans vetenskapliga produktion bestod av talrika små men betydelsefulla upptäckter på olika områden, vilket möjligen förklarar varför han icke erhöll det Nobelpris hans sammantagna gärning hade varit värd. (Finländska gestalter 1, 1961) - Sonen, med.o.kir.dr (1910) Carl Tigerstedt (1882-1930) efterträdde fadern som professor i fysiologi och utförde ett förtjänstfullt arbete främst som näringsfysiolog. Han försvann under en segelfärd i Borgå skärgård.
Ur den moderna medicinens synpunkt var Tigerstedts viktigaste rön upptäckten av hormonet renin (jte P.G. Bergman: Niere und Kreislauf, Skandinavisches Archiv für Physiologie 1898). Renin deltar i regleringen av blodtrycket och saltomsättningen. Tigerstedt utgav även flera populärmedicinska och medicinhistoriska skrifter. Efter kriget 1918 tjänstgjorde han som överläkare vid fånglägret i Ekenäs och sammanställde en rapport över tillståndet i lägret som var ytterst genant för landets regering. Rapporten bidrog till att de omänskliga förhållandena småningom förbättrades.
Tigerstedt var den siste store fysiologiske universalisten. Hans vetenskapliga produktion bestod av talrika små men betydelsefulla upptäckter på olika områden, vilket möjligen förklarar varför han icke erhöll det Nobelpris hans sammantagna gärning hade varit värd. (Finländska gestalter 1, 1961) - Sonen, med.o.kir.dr (1910) Carl Tigerstedt (1882-1930) efterträdde fadern som professor i fysiologi och utförde ett förtjänstfullt arbete främst som näringsfysiolog. Han försvann under en segelfärd i Borgå skärgård.
Tigerstedt, Robert. En av de internationellt mest kända finländska medicinarna genom tiderna. Foto: Museiverket, Daniel Nyblin.