tiokamp

tiokamp, friidrottsgren som i ordningsföljd omfattar 100 m, längdhopp, kulstötning, höjdhopp, 400 m och andra tävlingsdagen 110 m häck, diskuskastning, stavhopp, spjutkastning och 1 500 m. Ordet tiokamp, decathlon från grekiskans de'ka, tio och áthlos, kamp, är en idrottsgren av modernt ursprung från 1880-t., i motsats till den antika femkampen, pentathlon, som infördes vid de olympiska antika spelen 708 f.Kr. Femkampens grenar bestod av löpning, längdhopp, diskuskastning, spjutkastning och brottning. Antik femkamp förekom vid de s.k. mellanspelen (10-årsjubileumsspelen) i Aten 1906. Man tävlade i stående längd, diskuskastning (grekisk stil), spjutkastning, löpning (en Stadionlängd 192 m) och i brottning (grek.-rom. stil). Finländaren Uno Häggman (senare Uuno Tuomela) blev fjärde man. En ny form av femkampen infördes vid OS i Stockholm 1912, med längdhopp, spjutkastning, 200 m, diskuskastning och 1 500 m, varvid placeringarna avgjorde. Man tävlade också i femkamp vid OS i Antwerpen 1920 och Paris 1924. Eero Lehtonen från Finland vann båda tävlingarna.

Tiokampen upptogs på OS-programmet i Stockholm 1912, då man tävlade under tre dagars tid, och har förekommit sedan dess. Poängen räknas efter en fastställd tabell som skiftat genom åren. Den första tabellen utarbetades och godkändes 1914 av Internationella friidrottsförbundet IAAF och ändrades 1922 och 1934/35. Den sistnämnda tabellen utarbetades av finlandssvensken Ivar Ohls (1896-1960) från Vasa. En ny tabell togs i bruk 1951, och den nuvarande tabellen trädde i kraft 1985.

I Finland tävlades det 1902-11 om den s.k. kungsmannavärdigheten. Från 1912 började man tävla enligt dagens program med undantag för året 1912-13, då man hoppade tresteg i stället för löpning 400 m.

Finland har haft många goda tiokampare. Vid OS i Stockholm 1912 blev Waldemar Wickholm från IFK Helsingfors 7:e och 1920 i Antwerpen 6:e. Hans bästa resultat (11,5-650-11.25-170-51,5-16,7-34.02, 303-45.30-4.47,5), som gav dåtida 7 703,045 poäng, uppnådda i Åbo 1915, var ett toppresultat i hela världen på den tiden. Vid OS i Paris 1924 blev Anton Huusari 4:e med 7 005,175 poäng. Paavo Yrjölä (1902-80) vann OS-guld i Amsterdam 1928 (11,8-672-14.11-187-53,2-16,6-42.09-330-55.70-4.44,0) med 8 053,290 poäng. Landsmannen Aki Järvinen (1905-43) tog silvret med 7 931,500 poäng. Han var en av den kände Werner Järvinens söner. Aki Järvinen blev silvermedaljör även i Los Angeles 1932 med 8 291,480 poäng. Resultatet var dåtidens bästa enligt 1922 års tabell.

1962 uppnådde Seppo Suutari (f. 1940, 10,6-700-15.71-186-50,2-15,2-41.74-370-57.70-4.55,0) 7 544 poäng, (motsv. 7 551 p. idag), innan en ny tabell trädde i kraft. Innan elektronisk tidtagning togs i bruk var Johannes Lahti s (f. 1952) resultat 8 006 poäng det bästa som presterats av en finländare. Han förbättrade därefter rekordet flera gånger, med 8 090 som bäst 1978 (10.67-738-14.27-206, 48.93-14.92-39.24-430-69.60-4.38.8).

Nationsrekordet enligt 1985 års tabell har gjorts av Petri Keskitalo (f. 1967), som vid OS i Seoul 1988 noterade (10,94-756-15.34-197-49.94-14.25-41.86-480-66.64-4.55,89) 8 143 poäng. Följande år förbättrade han rekordet till 8 170 poäng (10,98-759-13.02,201-49.77-14.35-45.66-480-66.92-4.46,40). Vid VM i Tokyo 1991 blev Keskitalo 5:e på nya finländska rekordet 8 318 poäng (10.93-758-15.06-203-50.26-14,27-44.22-480-69.22-4.46,03). 1997 kom ett nytt namn in i bilden, nämligen Eduard Hämäläinen (f. 1969) från Vitryssland, som har finska rötter och som 1995 flyttade till Finland. Hämäläinen satte 1997 nytt rekord med 8 617 poäng, vilket han vid VM i Aten detta år förbättrade till 8 730 poäng (10,81/+0,8-756/+0,9-15.71-197-46.71-13,74/+0,8-50.50-520 -59.82-4.37,10). Hämäläinens personbästa är 8 735 poäng, som han noterade 1994 innan han representerade Finland.

Av framgångsrika finländska tiokampare i internationella sammanhang kan ytterligare nämnas Torbjörn Lassenius (f. 1931) från Borgå Akilles. Han tog överraskande silver vid EM i Bern 1954 och blev 7:e vid OS i Melbourne 1956. Lassenius innehade finländska rekordet med 6 991 poäng 1956 (11,6-693-12.92-175-50.6-15,2-43.07-380-62.33-4.37.6). (Ingmar Björkman)