tionde, var ursprungligen en kyrklig avgift, som var avsedd för prästernas och kyrkans underhåll. Tionde omnämns i Gamla testamentet i samband med Abraham. I princip skulle den utgöra en tiondedel av inkomsterna från jordbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske. Tiondet var dock inte enhetligt utan det förekom många lokala variationer. Inkomsterna från tiondet delades under medeltiden mellan biskopen, sockenprästen, församlingens kyrka och de fattiga. Dessutom uppbars en tiondedel av lösöret i ett dödsbo.
Efter reformationen indrog Gustav Vasa tiondet till kronan med undantag av den del som tillföll sockenprästen (tertialtiondet). Avgifterna blev då en del av
grundskatten. Kronans del var i allmänhet 2/3, men på Åland fick prästerskapet hälften. I Lappland uppbars inget tionde.
Under medeltiden hade tionde på spannmål utgjort var tionde kärv, men efter 1688 beräknades tionde utifrån sådden.
Prästernas tionde avskaffades 1922, och följande år infördes ett nytt avlöningssystem, kronotiondet. Tionde kallades mot slutet av medeltiden även en administrativ territoriell enhet i Nyslotts län. (K. Pirinen, Kymmenysverotus Suomessa ennen kirkkoreduktiota, 1962; H. Välimäki, Kymmenyksistä kirkollisveroon, 2002)