tobaksindustri. Tobaken blev känd för européerna i samband med Amerikas upptäckt. Till Finland infördes bruket att röka tobak av soldater som vände hem från trettioåriga kriget. Grunden till en inhemsk t. lades 1731, då ett tobaksspinneri grundades i Åbo. Odling av tobak omtalades emellertid redan på 1670-t. Vid mitten av 1700-t. odlades tobak i tolv städer i Finland; den sista odlingen för förädling i hemlandet (i Jakobstad) upphörde 1866. På 1800-t. blev bruket av rysk tobak allt vanligare, varför de flesta av de små spinnerierna måste nedläggas.
Därefter har tobaksodling förekommit endast till husbehov, särskilt under kristider; bondtobaksplantan (Nicotiana rustica) gav bl.a. under andra världskriget s.k. kessu. I jämförelse med t.ex. de övriga nordiska länderna har konsumtionen av cigarretter i Finland länge varit hög.
Landets (och Nordens) äldsta tobaksfabrik är den strengbergska i Jakobstad, gr. 1762. Rörelsen utvidgades 1903 med en filialfabrik i Härnösand, som då den 1915 övertogs av svenska staten i samband med införandet av statsmonopol på tillverkningen av tobak var den ojämförligt största i Sverige med ca 500 anställda (fabrikens framgång torde ha haft åtminstone en viss andel i det svenska beslutet att införa monopol).
Inom t. fanns 1900 34 fabriker med ca 3 000 anställda. I Hfrs förekom vid denna tid tre stora tobaksfabriker, av vilka den äldsta och största var den borgströmska, gr. 1834 (Borgström, Henrik); den övergick 1920 i Ph.U. Strengbergs ägo och nedlades 1922. Näststörst och -äldst var Ab Tollander & Klärichs tobaksfabrik, grundad 1840 och nedlagd 1926. Vidare fanns i Hfrs tobaksfabriken Fennia (gr. 1900), som 1961 övertogs och nedlades av P.C. Rettig & Co (Rettig Group Oy Ab), och Orientaliska tobaksfabriken (sedermera Suomen tupakka Oy), gr. 1908 och ägd av Orientaliska cigarrettfabriks Ab, ett bulvanföretag för den amerikanska tobakstrusten, mot vilken snart en fast nationell front bildades. Kring sekelskiftet 1900 tillverkades även cigarrettmaskiner i hemlandet av Nordiska cigarettmaskins Ab (gr. 1897), ett dotterbolag till den lindelöfska verkstaden i Hfrs (Lindelöf, Leonard).
Inom t. arbetade under senare delen av 1900-t. endast tre företag av någon betydelse, Oy Rettig Ab (fabriker i Jakobstad och Åbo) och Suomen tupakka Oy (Hfrs) samt Amer-yhtymä Oy (Tusby), som kom till efter andra världskriget och bl.a. på grund av förändrade rökvanor (övergång till cigarretter av amerikansk typ) utvecklades till det största i branschen. Företaget nedlades 2004, sedan den internationella ägaren Philip Morris återköpt sina licensrättigheter. Rettig och Suomen tupakka hade dragit sig ur tobakstillverkningen redan på 1990-t. Cigarrfabriken J. Sundqvist Oy Ab (gr. 1998) i Pargas, som bedriver verksamhet i liten skala, är därmed den enda återstående aktören inom finländsk t.
Tobakspolitik. Tobaksaccisen, som infördes 1919, inbringar årligen staten betydande summor. Finländsk tobakspolitik eftersträvade fram till 1960-t. i stort sett endast en maximering av statens inkomster, men bilden ändrades sedan hälsoaspekterna allt starkare kommit in i bilden. Den 1976 stiftade lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning, som vid sin tillkomst betecknades som den strängaste i Europa, stadgade om ett antal rökningsförbud och -restriktioner. Sedan 1977 råder följaktligen i Finland förbud mot att göra reklam för tobaksprodukter. Ett resultat av reklamförbudet var att de inhemska cigarrettmärken som förekom (Boston, Kent, Partner m.fl.) dog ut och ersattes med internationella märken.
Tobakslagstiftningen har skärpts upprepade gånger, bl.a. 1995, då arbetsplatserna blev rökfria. Sedan detta år är rökning vidare förbjuden bl.a. på ämbetsverk och offentliga tillställningar samt i allmänna kommunikationsmedel. Även på restauranger förbjöds rökning helt 2007, utom i särskilda rökrum, där ingen servering får förekomma.
Då cigarretter började tillverkas industriellt mot slutet av 1800-t. fick detta tobakskonsumtionen att skjuta i höjden. Denna steg även starkt under andra världskriget, då frontsoldaterna varje dag tilldelades en ranson cigarretter. När kvinnorna i växande utsträckning kom ut i arbetslivet ökade konsumtionen även bland dem. På 1950-t. hörde de finländska männen till de flitigaste rökarna i världen; enligt uppgifter från 1949 rökte omkring 76 %, men endast 13 % av kvinnorna rökte. I början av 1970-t. rökte 44 % av männen och 16 % av kvinnorna, medan siffrorna 2005 var 22 % för männen och 18 % för kvinnorna.
Rökning motarbetas bl.a. av den 1989 grundade folkhälsoorganisationen Suomen ASH ry. En rökare som drabbats av cancer i struphuvudet väckte 1988 talan mot två tobaksbolag. Hans rättsinnehavare fortsatte efter hans död den uppmärksammade processen, som slutade med att Högsta domstolen 2001 friade bolagen från allt ansvar. (A-L. Sahlström, Och visslan skrek: en berättelse om tobaksänglar, 1992; E. Aurejärvi, Erään murhan anatomia: suomalainen tupakkatuomio, 2004)
Därefter har tobaksodling förekommit endast till husbehov, särskilt under kristider; bondtobaksplantan (Nicotiana rustica) gav bl.a. under andra världskriget s.k. kessu. I jämförelse med t.ex. de övriga nordiska länderna har konsumtionen av cigarretter i Finland länge varit hög.
Landets (och Nordens) äldsta tobaksfabrik är den strengbergska i Jakobstad, gr. 1762. Rörelsen utvidgades 1903 med en filialfabrik i Härnösand, som då den 1915 övertogs av svenska staten i samband med införandet av statsmonopol på tillverkningen av tobak var den ojämförligt största i Sverige med ca 500 anställda (fabrikens framgång torde ha haft åtminstone en viss andel i det svenska beslutet att införa monopol).
Inom t. fanns 1900 34 fabriker med ca 3 000 anställda. I Hfrs förekom vid denna tid tre stora tobaksfabriker, av vilka den äldsta och största var den borgströmska, gr. 1834 (Borgström, Henrik); den övergick 1920 i Ph.U. Strengbergs ägo och nedlades 1922. Näststörst och -äldst var Ab Tollander & Klärichs tobaksfabrik, grundad 1840 och nedlagd 1926. Vidare fanns i Hfrs tobaksfabriken Fennia (gr. 1900), som 1961 övertogs och nedlades av P.C. Rettig & Co (Rettig Group Oy Ab), och Orientaliska tobaksfabriken (sedermera Suomen tupakka Oy), gr. 1908 och ägd av Orientaliska cigarrettfabriks Ab, ett bulvanföretag för den amerikanska tobakstrusten, mot vilken snart en fast nationell front bildades. Kring sekelskiftet 1900 tillverkades även cigarrettmaskiner i hemlandet av Nordiska cigarettmaskins Ab (gr. 1897), ett dotterbolag till den lindelöfska verkstaden i Hfrs (Lindelöf, Leonard).
Inom t. arbetade under senare delen av 1900-t. endast tre företag av någon betydelse, Oy Rettig Ab (fabriker i Jakobstad och Åbo) och Suomen tupakka Oy (Hfrs) samt Amer-yhtymä Oy (Tusby), som kom till efter andra världskriget och bl.a. på grund av förändrade rökvanor (övergång till cigarretter av amerikansk typ) utvecklades till det största i branschen. Företaget nedlades 2004, sedan den internationella ägaren Philip Morris återköpt sina licensrättigheter. Rettig och Suomen tupakka hade dragit sig ur tobakstillverkningen redan på 1990-t. Cigarrfabriken J. Sundqvist Oy Ab (gr. 1998) i Pargas, som bedriver verksamhet i liten skala, är därmed den enda återstående aktören inom finländsk t.
Tobakspolitik. Tobaksaccisen, som infördes 1919, inbringar årligen staten betydande summor. Finländsk tobakspolitik eftersträvade fram till 1960-t. i stort sett endast en maximering av statens inkomster, men bilden ändrades sedan hälsoaspekterna allt starkare kommit in i bilden. Den 1976 stiftade lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning, som vid sin tillkomst betecknades som den strängaste i Europa, stadgade om ett antal rökningsförbud och -restriktioner. Sedan 1977 råder följaktligen i Finland förbud mot att göra reklam för tobaksprodukter. Ett resultat av reklamförbudet var att de inhemska cigarrettmärken som förekom (Boston, Kent, Partner m.fl.) dog ut och ersattes med internationella märken.
Tobakslagstiftningen har skärpts upprepade gånger, bl.a. 1995, då arbetsplatserna blev rökfria. Sedan detta år är rökning vidare förbjuden bl.a. på ämbetsverk och offentliga tillställningar samt i allmänna kommunikationsmedel. Även på restauranger förbjöds rökning helt 2007, utom i särskilda rökrum, där ingen servering får förekomma.
Då cigarretter började tillverkas industriellt mot slutet av 1800-t. fick detta tobakskonsumtionen att skjuta i höjden. Denna steg även starkt under andra världskriget, då frontsoldaterna varje dag tilldelades en ranson cigarretter. När kvinnorna i växande utsträckning kom ut i arbetslivet ökade konsumtionen även bland dem. På 1950-t. hörde de finländska männen till de flitigaste rökarna i världen; enligt uppgifter från 1949 rökte omkring 76 %, men endast 13 % av kvinnorna rökte. I början av 1970-t. rökte 44 % av männen och 16 % av kvinnorna, medan siffrorna 2005 var 22 % för männen och 18 % för kvinnorna.
Rökning motarbetas bl.a. av den 1989 grundade folkhälsoorganisationen Suomen ASH ry. En rökare som drabbats av cancer i struphuvudet väckte 1988 talan mot två tobaksbolag. Hans rättsinnehavare fortsatte efter hans död den uppmärksammade processen, som slutade med att Högsta domstolen 2001 friade bolagen från allt ansvar. (A-L. Sahlström, Och visslan skrek: en berättelse om tobaksänglar, 1992; E. Aurejärvi, Erään murhan anatomia: suomalainen tupakkatuomio, 2004)
Daglig tobaksrökning (% av 16-64-åringar), män/ kvinnor. Diagram: Magdalena Lindberg.
tobaksindustri. Utbudet av inhemska cigarettmärken var tidigare stort. Motiven på askarna och namnen kunde vara mycket vardagliga, men också rätt så exotiska. Saima, som introducerades i början av 1900-t. fanns i handeln till 1980. Foto: Finlands nationalmuseum, R. Bäckman.