Tövsala, fi. Taivassalo, kommun i Egentliga Finland 40 km n.v. om Åbo, Sydvästra Finlands region. Areal 140 km2, invånare 1 690 (2011).
T. omfattar den bergiga s. delen av Vemo udde samt omkringliggande öar. Kommunen uppvisar en mångfald av småbrutna terrängformer, där ofta skogbevuxna bergbranter, mindre slätter samt dalgångar med åkrar och ängar växlar med djupt inskurna vikar, fjärdar och uddar. De vidsträcktaste odlingarna har de talrika f.d. adelsgodsen med anor från medeltiden; bland dem märks Isosärkilä (det "Särkilaks" varifrån den utdöda ätten Stiernkors utgick), Kahiluoto (flyttad till Fölisön), Ketarsalmi (Kettarsund, nämnt 1326), Viais, stamgods för ätten Carpelan som ägde det i över 400 år, och Vuorenpää som skänktes av Johan III åt hans utomäktenskapliga dotter Sofia Gyllenhjelm. T. kyrkby på det f.d. kyrklandet (skildes tidigare från fastlandet av ett smalt, men farbart sund) med 880 inv. (2000) har en gråstenskyrka som uppfördes ca 1450-70. En bro (längd 460 m) över Kaitais sund mellan öarna Kuituinen och Lehtinen förbinder T. med Gustavs i v.; den färdigställdes 1982. En 264 m lång bro mellan fastlandet och ön Aasamaa invigdes 2006.
I kommunen finns stenindustri med gamla anor; bland företag märks Tulikivi Oyj (35 anst. 2003 i T.) och Finska stenindustri Ab (gr. 1900, 20 anst. 2003). Kommunen har landets mest betydande strömmingsfiske; fångsten förädlas av bl.a. Länsirannikon kala Oy (gr. 1973, 20 anst. 2003).
T., ursprungligen Tavisalo (sv. Årteö), nämnt 1350, fick troligen sin första befolkning från Åland, men förfinskades på 1600-t. Under 1808-09 års krig gjorde ca 3 400 man svenska trupper 26-27/9 1808 ett misslyckat landstigningsförsök i Helsinge (fi. Helsinginkylä) by och avancerade en mil i riktning mot Åbo, men stötte vid Viais på en dubbelt starkare rysk avdelning och måste efter en häftig strid retirera till fartygen. (L. Lindström, Taivassalo-kirja, 1983)
T. omfattar den bergiga s. delen av Vemo udde samt omkringliggande öar. Kommunen uppvisar en mångfald av småbrutna terrängformer, där ofta skogbevuxna bergbranter, mindre slätter samt dalgångar med åkrar och ängar växlar med djupt inskurna vikar, fjärdar och uddar. De vidsträcktaste odlingarna har de talrika f.d. adelsgodsen med anor från medeltiden; bland dem märks Isosärkilä (det "Särkilaks" varifrån den utdöda ätten Stiernkors utgick), Kahiluoto (flyttad till Fölisön), Ketarsalmi (Kettarsund, nämnt 1326), Viais, stamgods för ätten Carpelan som ägde det i över 400 år, och Vuorenpää som skänktes av Johan III åt hans utomäktenskapliga dotter Sofia Gyllenhjelm. T. kyrkby på det f.d. kyrklandet (skildes tidigare från fastlandet av ett smalt, men farbart sund) med 880 inv. (2000) har en gråstenskyrka som uppfördes ca 1450-70. En bro (längd 460 m) över Kaitais sund mellan öarna Kuituinen och Lehtinen förbinder T. med Gustavs i v.; den färdigställdes 1982. En 264 m lång bro mellan fastlandet och ön Aasamaa invigdes 2006.
I kommunen finns stenindustri med gamla anor; bland företag märks Tulikivi Oyj (35 anst. 2003 i T.) och Finska stenindustri Ab (gr. 1900, 20 anst. 2003). Kommunen har landets mest betydande strömmingsfiske; fångsten förädlas av bl.a. Länsirannikon kala Oy (gr. 1973, 20 anst. 2003).
T., ursprungligen Tavisalo (sv. Årteö), nämnt 1350, fick troligen sin första befolkning från Åland, men förfinskades på 1600-t. Under 1808-09 års krig gjorde ca 3 400 man svenska trupper 26-27/9 1808 ett misslyckat landstigningsförsök i Helsinge (fi. Helsinginkylä) by och avancerade en mil i riktning mot Åbo, men stötte vid Viais på en dubbelt starkare rysk avdelning och måste efter en häftig strid retirera till fartygen. (L. Lindström, Taivassalo-kirja, 1983)
Tövsala. På kommunvapnet återges ett enmastat segelfartyg med ett mantuanskt kors på seglet. Vapnet symboliserar sjöförbindelserna, korstågen och den medeltida ledungen som berörde denna kustsocken. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.