Tuominen, Mirjam Irene (f. 19/4 1913 Kajana, d. 31/7 1967 Hfrs), författare, fil.mag. 1935. T. verkade som litteraturkritiker vid ett antal finlandssvenska tidningar. Hennes författardebut ägde rum 1938 med novellsamlingen Tidig tvekan, som följdes av fyra andra psykologiskt djuplodande novellböcker, bl.a. Kris (1946). Betraktelseboken Besk brygd (1947), unik i finlandssvensk litteratur med sin pejling av temat bödel-offer i relief mot det nazistiska skräckväldet, inledde ett nytt skede i T:s författarskap, som fortsatte med två essäsamlingar, utgivna 1949 och 1952. Hon övergick slutligen till lyriken, som i hennes produktion är företrädd bl.a. genom samlingen I tunga hängen mognar bären (1958), men nådde aldrig särskilt högt inom detta litteraturfack, ett omdöme som även getts om hennes insats som översättare.
Den sjukliga och isolerade T., som med tiden blev alltmer uppfylld av en redan i debutboken skönjbar religiositet, konverterade mot slutet av sitt liv till katolicismen. Hennes litterära rykte vilar framför allt på hennes sensibelt tecknade novellistiska själsporträtt. Tre urvalsvolymer utkom 1989-92 och prosavolymen Flickan som blev en växt, med texter från 1938-49, lanserades 2000; samtliga redigerade av T:s dotter Tuva Korsström. (G. Barck, Boken om Mirjam, 1983)
Den sjukliga och isolerade T., som med tiden blev alltmer uppfylld av en redan i debutboken skönjbar religiositet, konverterade mot slutet av sitt liv till katolicismen. Hennes litterära rykte vilar framför allt på hennes sensibelt tecknade novellistiska själsporträtt. Tre urvalsvolymer utkom 1989-92 och prosavolymen Flickan som blev en växt, med texter från 1938-49, lanserades 2000; samtliga redigerade av T:s dotter Tuva Korsström. (G. Barck, Boken om Mirjam, 1983)