Tuonela

Tuonela, kallas också Manala, Tuoni eller Mana och är i den fornfinska mytologin en benämning på dödsriket (jfr mytologi). Det var mörkt och ödsligt, på en ö, under jorden eller vattnet. De efterlevande måste se till att de döda begav sig dit för att undvika gengång. Där hade de döda en stillsam existens i stort sett som ovan jord. En hård bädd kunde bli straffet för den som hade något brott på sitt samvete. De döda kunde återvända som skyddsandar eller hjälpare och den kloka (tietäjä) kunde i trans ta sig till T. för att få kunskap. Under den nationalromantiska eran inspirerade T. flera konstnärer, bl.a. Jean Sibelius, som komponerade Tuonelas svan, en tondikt för orkester (1896). Akseli Gallen-Kallela målade På väg till Tuonela (1894), en symbolistisk avbildning av en ung man. Eino Leino skrev 1898 den symbolistiska dramatiska dikten Tuonelan joutsen. (Ulrika Wolf-Knuts)