Ule älv

Ule älv, fi. Oulujoki, avloppsälv för Ule träsk och de ö. om denna sjö belägna vattnen i Ule älvs insjösystem, längd 106 km från Vaala till mynningen i Bottniska viken i Uleåborg; vattenområde 22 925 km2. Medelbredden är 180-350 m, djupet 1,5-5 m. Älven rinner fram mellan höga stränder och var före kraftverksbyggena på 1940- o. 50-t. strid; de största forsarna är, från mynningen räknat, Merikoski, Pyhäkoski och Niskakoski. Efter U. utbyggdes vattenkraften i Emäjoki. Kraftverkskedjans totaleffekt är ca 500 MW, årsenergin 2 200-2 500 GWh. Flertalet kraftverk ägs idag av Fortum Oyj.

U. var förr en viktig vattenled mellan inlandet och kusten för såväl gods som passagerare; älven var farbar utmed hela sin längd för mindre båtar, de berömda tjärbåtarna, som då de betjänade turister fördes av edsvurna styrmän. En forsfärd på U. hörde till de största upplevelser Finland kunde erbjuda nöjesresande. Efter andra världskriget, som för Finlands del innebar förlust bl.a. av en del vattenkraft i Vuoksen, utbyggdes U. i rask takt 1948-57 bl.a. av det statliga bolaget Oulujoki Oy. Därmed upphörde även det givande laxfisket i älven; detta hade dock redan kring sekelskiftet 1900 gått tillbaka bl.a. på grund av överfiske i själva älven och ökad fångst i havet vid älvmynningen. (N. Saarivirta, Entinen Oulujoki, 1954; M. Huurre/J. Vahtola, Oulunjokilaakson historia kivikaudelta vuoteen 1865, 1991; P. Jurvelin, Vaiettu joki, 2002)