Ulfsson, Birgitta Margaretha (f. 1/7 1928 Helsingfors, d. 8/10 2017) skådespelare. Ulfsson var först anställd vid Helsingfors stadsbibliotek 1946-48 och gick Svenska teaterns elevskola 1948-50. Hon var engagerad vid Svenska teatern 1950-52, Intimiteatteri 1952-54, Tv-teatern 1962-67 och Lilla teatern 1955-74, där hon 1967-74 var chef tillsammans med dåvarande maken Lasse Pöysti. Medan denne 1974-77 var chef för Tampereen työväen teatteri i Tammerfors var även hon engagerad där. 1977-81 var hon på nytt engagerad vid Lilla teatern.
Ulfssons scenkarisma, värme och förmåga att elektrifiera publiken höll sig vital genom åren. Hon var en skådespelare om vilken man med fog kan säga att "intet mänskligt var henne främmande". Med en fot i Finland och en i Sverige blev hon så gott som lika känd i båda länderna. För Finland var hon länge en outtröttlig kulturambassadör, som spred kunskap om finländska författare i skolor, bibliotek och föreningshus främst i Sverige, men också i övriga Norden. Hon gjorde först ett uppmärksammat framträdande i Jotunis När man har känslor på Stockholms stadsteater i början av 1980-talet, med Stina Ekblad som motspelare (regi Kristin Olsoni) och anställdes sedan vid Folkteatern i Göteborg (1983-90), som blev hennes andra hemstad. Hon gjorde där utmärkta karaktärsstudier i bl.a. Markurells och som mor Aase i Peer Gynt.
På Lilla teatern under 1950-, 60- och 70-talen var Ulfsson tillsammans med Lasse Pöysti publikmagneten nummer ett. Hon var ett folkkärt glädjeämne i Bez' revyer, gjorde succé bl.a. som städerskan Sandra, som inledde revyerna, med den spirituellt framförda George Sandkupletten, med den ryska emigrantkvinnans sång och med ett stort antal andra gestalter. Till hennes främsta roller på Lilla teatern hörde Shaws Candida, Olga i Tjechovs Tre systrar och den livsbejakande Lidija i Arbusovs En gammaldags komedi. Sanslöst rolig var hon som Antonia i Dario Fos fars Vi betalar inte, vi betalar inte. Till hennes allra främsta karaktärsroller hörde hennes nästan kusligt klarsynta tolkning av den blinda Hamm i Becketts Slutspel på Pikku-Lillan 1992, medspelare var Elina Salo, Lilga Kovanko och Leena Uotila. En skrämmande framtidsvision, med pjäsens två gamla placerade i soptunnor.
2006 återvände Ulfsson än en gång till Lilla teatern i den irländska pjäsen Mamma betalar, som bl.a. pubvärdinnan Mary, i gott samspel med sin nye man, göteborgaren, skådespelaren och teaterchefen Iwar Wiklander. Hon medverkade 2005 i Svenska teaterns revy Eftersvett, och hennes Bisses hörna på samma teater, med kända litterära och konstnärliga gestalter i fokus blev populär. Våren 2007 medverkade hon i Oscar Wildes På fullt allvar på Lilla teatern i Neil Hardwicks regi.
Hon medverkade i filmer, som Muminmamman 1969 i Mumintrollet, i Picassos äventyr (1978), i Angelas krig (1984), i Ormens väg på hälleberget (1986), i Söndagsbarn (1992), i Mannen utan ansikte (1995) och som Heta i Viimeiset mitalit (2000), i starkt samspel med Seela Sella. Hon gav även ut en skiva: Levda teatervisor. (Margita Andergård)
Ulfssons scenkarisma, värme och förmåga att elektrifiera publiken höll sig vital genom åren. Hon var en skådespelare om vilken man med fog kan säga att "intet mänskligt var henne främmande". Med en fot i Finland och en i Sverige blev hon så gott som lika känd i båda länderna. För Finland var hon länge en outtröttlig kulturambassadör, som spred kunskap om finländska författare i skolor, bibliotek och föreningshus främst i Sverige, men också i övriga Norden. Hon gjorde först ett uppmärksammat framträdande i Jotunis När man har känslor på Stockholms stadsteater i början av 1980-talet, med Stina Ekblad som motspelare (regi Kristin Olsoni) och anställdes sedan vid Folkteatern i Göteborg (1983-90), som blev hennes andra hemstad. Hon gjorde där utmärkta karaktärsstudier i bl.a. Markurells och som mor Aase i Peer Gynt.
På Lilla teatern under 1950-, 60- och 70-talen var Ulfsson tillsammans med Lasse Pöysti publikmagneten nummer ett. Hon var ett folkkärt glädjeämne i Bez' revyer, gjorde succé bl.a. som städerskan Sandra, som inledde revyerna, med den spirituellt framförda George Sandkupletten, med den ryska emigrantkvinnans sång och med ett stort antal andra gestalter. Till hennes främsta roller på Lilla teatern hörde Shaws Candida, Olga i Tjechovs Tre systrar och den livsbejakande Lidija i Arbusovs En gammaldags komedi. Sanslöst rolig var hon som Antonia i Dario Fos fars Vi betalar inte, vi betalar inte. Till hennes allra främsta karaktärsroller hörde hennes nästan kusligt klarsynta tolkning av den blinda Hamm i Becketts Slutspel på Pikku-Lillan 1992, medspelare var Elina Salo, Lilga Kovanko och Leena Uotila. En skrämmande framtidsvision, med pjäsens två gamla placerade i soptunnor.
2006 återvände Ulfsson än en gång till Lilla teatern i den irländska pjäsen Mamma betalar, som bl.a. pubvärdinnan Mary, i gott samspel med sin nye man, göteborgaren, skådespelaren och teaterchefen Iwar Wiklander. Hon medverkade 2005 i Svenska teaterns revy Eftersvett, och hennes Bisses hörna på samma teater, med kända litterära och konstnärliga gestalter i fokus blev populär. Våren 2007 medverkade hon i Oscar Wildes På fullt allvar på Lilla teatern i Neil Hardwicks regi.
Hon medverkade i filmer, som Muminmamman 1969 i Mumintrollet, i Picassos äventyr (1978), i Angelas krig (1984), i Ormens väg på hälleberget (1986), i Söndagsbarn (1992), i Mannen utan ansikte (1995) och som Heta i Viimeiset mitalit (2000), i starkt samspel med Seela Sella. Hon gav även ut en skiva: Levda teatervisor. (Margita Andergård)
Ulfsson, Birgitta. Med ena foten i Finland och den andra i Sverige. Foto: Svenska teatern, I. Jernberg.