Utrotningshotade arter

utrotningshotade arter. I mitten av 1970-t. blev det uppenbart att många organismer höll på att försvinna, sannolikt på grund av alltför snabba förändringar av deras habitat. Därför blev det aktuellt att försöka ta reda på vilka organismer som är utrotningshotade. WWF Finland gjorde upp en förteckning över växter och djur som ansågs vara omedelbart utrotningshotade, i farozonen och sällsynta. Denna första förteckning väckte livlig debatt, och 1983 tillsatte jord- och skogsbruksministeriet en kommission med uppdrag att: 1) utreda vilka växt- och djurarter är hotade nationellt och regionalt i Finland, 2) försöka utreda vilka faktorer som är av betydelse då sådana arter minskar, 3) göra förslag till målsättningar för skyddet och skötseln av hotade arter, samt 4) planera ett system för övervakning av hotade arter.

Kommissionen framlade vid årsskiftet 1985-86 ett tredelat kommittébetänkande. Organismerna var nu uppdelade i olika slag av hotkategorier, som i stort sett följde internationell praxis. Kommittén ansåg att sammanlagt 1 051 arter hörde till någon av hotkategorierna. Hotorsakerna och den regionala fördelningen av de hotade arterna utreddes också.

Miljöministeriet tillsatte 1987 en ny kommission för att fortsätta arbetet med de hotade arterna och deras status. I det andra betänkandet från 1991 hade antalet hotade arter utökats med 641 till att omfatta 1 692 arter.

En tredje revidering av hotlistorna blev färdig 2001. En helt ny klassificering utgående från IUCN:s internationella bedömningsgrunder togs nu i bruk. Det nya systemet innehåller fler kategorier än de tidigare och bedömningssystemet är för den icke initierade betydligt svårare att förstå och överblicka än de tidigare använda. IUCN:s kategorier som används i Finland är (förkortningarna bygger på de engelskspråkiga termerna inom parentes):

RE = regionalt försvunnen (regionally extinct), d.v.s. försvunnen från Finlands fauna eller flora

CR = ytterst starkt hotad (critically endangered)

EN = akut hotad (endangered)

VU = sårbar (vulnerable)

CD = skyddsberoende (conservation dependent)

NT = hänsynskrävande (near threatened)

LC = livskraftig (least concern)

DD = bristfälligt känd (data deficient)

NE = ej evaluerad (not evaluated)

Av Finlands uppskattningsvis 43 000 arter behandlades inemot 19 000, men tillräckliga uppgifter fanns bara om ungefär 15 000 arter. Av dem bedömdes 2 751 höra till någon hotgrad. I de olika kategorierna hamnade följande antal arter: 186 regionalt försvunna, 249 akut hotade, 452 starkt hotade, 804 sårbara och 1 060 missgynnade. De fördelar sig på följande organismgrupper (totala antalet i Finland förekommande eller kända inom parentes):

Däggdjur - Mammalia 7 (65)

Fåglar - Aves 32 (240)

Kräldjur - Reptilia 2 (5)

Groddjur - Amphibia 1 (5)

Fiskar - Pisces 8 (68)

Ringmaskar - Annelida 1 (177)

Mollusker - Mollusca 11 (161)

Spindeldjur - Arachnoidea 12 (ca 2 500)

Dubbelfotingar - Diplopoda 2 (26)

Enkelfotingar - Chilopoda 2 (ca 20)

Dvärgfotingar - Symphyla 0 (2)

Fåfotingar - Pauropoda 0 (8)

Övriga kräftdjur - Crustacea 0 (ca 350)

Insekter - Insecta 731 (ca 19 850)

Kärlväxter 180 (ca 3 200)

Mossor 91 (883)

Alger 6 (4 000 Ã 5 000)

Svampar exkl. lavar 275 (5 454)

Lavar 99 (1 452)

Hela 16 huvudgrupper (phyla) av evertebrater, bl.a. urdjur (Protozoa), plattmaskar (Platyhelmintes), hjuldjur (Rotifera) och rundmaskar (Nematoda) lämnades utanför hotklassifikationen. Av vertebraterna bedömdes samtliga i Finland förekommande arter (av fåglarna endast de regelbundet häckande arterna). Av kärlväxterna bedömdes 1 240 arter av totalantalet 3 200, d.v.s. bara ca 38 %. Majoriteten av de i Finland påträffade kärlväxterna är nämligen trädgårdsrymlingar, tillfälliga gäster o.a. ruderatväxter, som inte räknas till den ursprungliga floran. Uppskattningsvis 95 % av algerna är s.k. mikroalger och endast 160 makroalger ingick i hotkategoribedömningen. - Förutom det nationella hotet bedömdes också det regionala.

Av de hotade arterna lever ca 37 % i skog, medan andelen kulturmarksarter är 28 %. Det är det storskaliga skogsbruket resp. igenväxningen av det äldre kulturlandskapet i förening med kemikaliserat åkerbruk som utgör de största hoten mot arterna.

Några exempel på hotade arter i Finland:

- fjällräv ( Alopex lagopus) - CR

- varg ( Canis lupus) - EN

- saimenvikare ( Phoca hispida saimensis) - EN

- flygekorre ( Pteromys volans) - VU

- vitryggig hackspett ( Dendrocopos leucotos)

- CR

- pilgrimsfalk ( Falco peregrinus) - EN

- kungsörn ( Aquila chrysaetos) - VU

- havsörn ( Haliaëetus albicilla) - VU

- snok ( Natrix natrix) - VU

- röding ( Salvelinus alpinus) - CR

- lax ( Salmo salar) - EN

- flodpärlmussla ( Margaritifera margaritifera)

- VU

- källarspindel ( Meta menardi) - EN

- svartfläckig blåvinge ( Maculinea arion) - CR

- apollofjäril ( Parnassius apollo) - NT

- svart majbagge ( Meloë proscarabeus) - CR

- stenros ( Rosa canina) - CR

- nipsippa ( Pulsatilla patens) - EN

- mosippa ( Pulsatilla vernalis) - VU

- guckusko ( Cypripedium calceolus) - VU

- alm ( Ulmus glabra) - VU

Arbetet med de hotade arterna sker kontinuerligt vid Finlands miljöcentral och miljöministeriet. Också Naturhistoriska centralmuseet, andra biologiska museer och biologiska universitetsinstitutioner är involverade i uppdateringsprocessen. En ny förteckning över samtliga organismer planeras bli färdig 2010. För närvarande (2007) pågår därtill arbete vid Finlands miljöcentral med bedömning av hotet mot olika naturtyper (biotoper). (Carl-Adam Hæggström)