venetiansk afton, äv. veneziansk afton. Benämningen v. kommer sig av att man under 1700- o. 1800-t. efter modell av Venedigs storståtliga vattenfestivaler (som firats sedan början av 1600-t.) runt om i Europa och Amerika började fira veneziader eller venetianska aftnar, där eld, ljus, fest och folknöjen stod i centrum. Venetianska fester med illuminationer (marschaller, kulörta lyktor, brinnande tjärbyttor, bengaliska eldar, raketer, fyrverkerier, kokkobrasor, båtar prydda med lyktor och girlander) anordnades allmänt under 1800-t. i kuststäderna i Finland. Festen var borgerskapets sätt att fira sommarens slut. Venetianska fester anordnades vid sommarvillorna, i parker eller vid stränder. I s. Finland försvann veneziaderna i slutet av 1800-t., kanske som en följd av att midsommarfirandet och midsommarbrasan då blev sommarens stora fest. I trakterna längs den österbottniska kusten hade däremot ljus- och vattenfesterna ingen konkurrens och speciellt i Jakobstad och Karleby utvecklades de till programfester för allmänheten.
Då sommarstugornas antal ökade genom att även medelklassen skaffade sig sådana fick firandet en mera privat karaktär. Detta skedde under 1950-t., och evenemanget började då kallas " villaavslutning ". De enskilda villaägarna lade ner stort arbete på illuminationen. Så småningom kom även elektrisk belysning in i bilden. I dag säljs också raketer, smällare och fyrverkerier i stor mängd inför villaavslutningen. Seden har spridits också till sommarstugebefolkningen längre in i landet och även till helt finskspråkiga trakter. Villaavslutningen uppfattas i dag om en österbottnisk identitetssymbol.
V. firas längs hela den österbottniska kusten och är sommarsäsongens stora evenemang. Vid sidan av det privata firandet arrangeras programfester av föreningar och organisationer, vilket betyder att även de som inte har egen sommarvilla kan delta i firandet. Det största evenemanget är "Veneziaden" i Karleby, "Vattnets, eldens och ljusets fest". Där förekommer program under flera dagar för både vuxna och barn. (G. Björklund, Firandet av venetiansk afton i Jakobstadsnejden, Jakobstads tidning 27/8 1976 o. 29/8 1992, Venetsialainen ilta Pietarsaaressa, Juhlakirja, 1979; G. Björklund/M-B. Höglund, V., Skärgård 1/2005) (Anne Bergman)
Då sommarstugornas antal ökade genom att även medelklassen skaffade sig sådana fick firandet en mera privat karaktär. Detta skedde under 1950-t., och evenemanget började då kallas " villaavslutning ". De enskilda villaägarna lade ner stort arbete på illuminationen. Så småningom kom även elektrisk belysning in i bilden. I dag säljs också raketer, smällare och fyrverkerier i stor mängd inför villaavslutningen. Seden har spridits också till sommarstugebefolkningen längre in i landet och även till helt finskspråkiga trakter. Villaavslutningen uppfattas i dag om en österbottnisk identitetssymbol.
V. firas längs hela den österbottniska kusten och är sommarsäsongens stora evenemang. Vid sidan av det privata firandet arrangeras programfester av föreningar och organisationer, vilket betyder att även de som inte har egen sommarvilla kan delta i firandet. Det största evenemanget är "Veneziaden" i Karleby, "Vattnets, eldens och ljusets fest". Där förekommer program under flera dagar för både vuxna och barn. (G. Björklund, Firandet av venetiansk afton i Jakobstadsnejden, Jakobstads tidning 27/8 1976 o. 29/8 1992, Venetsialainen ilta Pietarsaaressa, Juhlakirja, 1979; G. Björklund/M-B. Höglund, V., Skärgård 1/2005) (Anne Bergman)
venetiansk afton. Illuminationen och festerna är ett farväl till den sommar som gått. Här en vackert upplyst strand i Karleby 1999. Foto: Karleby Turism Ab, E. Melametsä.