Viborgska smällen

Viborgska smällen, ryssarnas misslyckade stormning av Viborgs stadsmur på S:t Andreas dag 30/11 1495. Staden försvarades av Knut Posse. Efter att med grovt artilleri ha raserat ett par torn gick ryssarna till storms, men möttes av brinnande tjära och möjligen en krutexplosion, som i förening med ett ljus på himlen skrämde dem till reträtt. Strax därpå avbröt de belägringen och begav sig hem.

Striden uppfattades redan av samtiden som en stor svensk seger och beskrevs ingående i den s.k. Sturekrönikan. För ryssarna var dock stormningsförsöket förmodligen den sista möjligheten att försöka erövra staden innan havet frös och seglingssäsongen tog slut.

Händelsen gav sedan upphov till en skräckhistoria, som berättades vidare av bl.a. ärkebiskop Olaus Magnus. Denne nämner om en håla nära Viborg, att den, då fiender nalkas, ger ifrån sig ett dån, som fäller alla medvetslösa till marken. (Det svenska svärdet, 1948; J. Hedberg, Kungl. artilleriet, 1975; J. Teperi, Viipurin pamaus, 1992; L. Huldén, På vakt i öster 1. Medeltiden, 2004; J. Korpela, Viipurin linnanläänin synty, 2005) (Lena Huldén)