Viljanen, Lauri Sakari (f. 6/9 1900 S:t Karins, d. 29/9 1984 Hfrs), författare och litteraturhistoriker, fil.dr 1949, professor i inhemsk och allmän litteratur vid Åbo universitet 1949-54, i inhemsk litteratur vid Helsingfors universitet 1954-67. V. var en av de mest framträdande representanterna för Tulenkantajat-generationen i finsk litteratur; hans debut 1924 med diktsamlingen Auringon purjeet anses utgöra författargruppens genombrottsverk. V. skrev humanistisk tankelyrik (dikter i urval, Valikoima runoja, utkom 1958) och essäistik samt monografier bl.a. över V.A. Koskenniemi (1935), J.L. Runeberg (2 bd, 1944-48, sv. övers. 1947-69) och Henrik Ibsen (1962). Han var 1926-50 litteraturkritiker vid Helsingin Sanomat och intog därmed en ledande ställning bland landets kritiker. Bland V:s arbeten märks ytterligare essäsamlingen Taisteleva humanismi (1936) och Lyyrinen minä (1953), där han radikalt reviderade synen på Kivis lyrik. Han verkade även som översättare. Gift med författaren Elina Vaara 1926-30. (P. Lappalainen, Elämä ja teokset, 1993; Y. Hosiaisluoma, L.V., 2001)