Virta (t. 1926 Ilmén), Oskari Olavi (f. 27/2 1915 Sysmä, d. 14/7 1972 Tammerfors), schlagersångare. Tenorbarytonen V. växte upp i Hfrs i en musikalisk arbetarklassfamilj, där fiolen och sången tidigt kom in i bilden. 1933 antogs han som elev i orkestern Dallapés musikskola och framträdde i dess elevorkester. V. spelade in ett flertal melodier redan före kriget (skivdebut 1938), men det verkliga genombrottet kom under senare delen av 1940-t., då ett fruktbart samarbete inleddes med Toivo Kärki och George de Godzinsky. Sin första egna orkester bildade han 1949. På 1950-t. stod "tangokungen" V. på höjden av sin karriär med många, sedermera klassiska inspelningar, bl.a. Kärkis tango Täysikuu samt många utländska tangomelodier i finsk språkdräkt, bl.a. Hopeinen kuu (1960). I början av decenniet (1951-53) var han även kortvarig medlem av den populära sånggruppen Kipparikvartetti. Han medverkade mellan 1939 och 1960 i inemot tjugo filmer.
Vid 1960-talets ingång vände karriären nedåt, förspelet inträffade 1959 vid en spelning i Ilomants. Virtas dragspelare söp sig redlös under pausen, varefter aftonen måste avbrytas under kaotiska former. I tidningspressen stämplades V. som skyldig till det hela, delvis p.g.a. att han snabbt hade lämnat platsen. Rubriceringarna var olycksaliga för hans fortsatta karrriär, som för övrigt höll på att dala. Ett uttryck om V. som stannade kvar från denna incident var det pejorativa epitetet "laulava lihapulla" (sjungande köttbullen) något som också hänvisade till V:s intresse för mat (han var känd som en god kock och hade en stor receptsamling). Även ett trassligt privatliv (skilsmässa från hustrun Irene), hälsoproblem och en allt mer uppenbar alkoholism kom med i bilden. Han avled närmast utblottad i Tammerforsstadsdelen Pispala, inhyst hos den betydligt äldre beundrarinnan Hulda Simula. V. hade vid det laget gjort drygt 600 inspelningar, de sista 1966. 1971 fick han tre guldskivor och kort före sin död den första konstnärspensionen som tilldelats en musikartist inom populärmusiken.
Vid sidan av sin sångarkarriär var V. också företagare inom musikbranschen (bl.a. nottryck, skivhandel), kompositör, textförfattare och innehavare av flera musikaffärer. - Sonen Pauli V. (1945-2011) som verkade inom musikstudiobranschen, var även sångare med bl.a. finska tolkningar av Nils Ferlin-tonsättningar. (P.v. Bagh/M. Koski/P. Aarnio, O.V.: Legenda jo eläessään 1977, 5:e utökade uppl. 2010; L. Erola, O.V. ja hänen maailmansa, 2005; J. Hämäläinen, Tangokuningas O.V.: Mestari särkyneen toiveen kadulla, 2005; V. Kari, O. V. - lauluja elämästä ja valkokankaasta, 2005)
Vid 1960-talets ingång vände karriären nedåt, förspelet inträffade 1959 vid en spelning i Ilomants. Virtas dragspelare söp sig redlös under pausen, varefter aftonen måste avbrytas under kaotiska former. I tidningspressen stämplades V. som skyldig till det hela, delvis p.g.a. att han snabbt hade lämnat platsen. Rubriceringarna var olycksaliga för hans fortsatta karrriär, som för övrigt höll på att dala. Ett uttryck om V. som stannade kvar från denna incident var det pejorativa epitetet "laulava lihapulla" (sjungande köttbullen) något som också hänvisade till V:s intresse för mat (han var känd som en god kock och hade en stor receptsamling). Även ett trassligt privatliv (skilsmässa från hustrun Irene), hälsoproblem och en allt mer uppenbar alkoholism kom med i bilden. Han avled närmast utblottad i Tammerforsstadsdelen Pispala, inhyst hos den betydligt äldre beundrarinnan Hulda Simula. V. hade vid det laget gjort drygt 600 inspelningar, de sista 1966. 1971 fick han tre guldskivor och kort före sin död den första konstnärspensionen som tilldelats en musikartist inom populärmusiken.
Vid sidan av sin sångarkarriär var V. också företagare inom musikbranschen (bl.a. nottryck, skivhandel), kompositör, textförfattare och innehavare av flera musikaffärer. - Sonen Pauli V. (1945-2011) som verkade inom musikstudiobranschen, var även sångare med bl.a. finska tolkningar av Nils Ferlin-tonsättningar. (P.v. Bagh/M. Koski/P. Aarnio, O.V.: Legenda jo eläessään 1977, 5:e utökade uppl. 2010; L. Erola, O.V. ja hänen maailmansa, 2005; J. Hämäläinen, Tangokuningas O.V.: Mestari särkyneen toiveen kadulla, 2005; V. Kari, O. V. - lauluja elämästä ja valkokankaasta, 2005)
Virta, Olavi. Var den lätta musikens första finländska superstjärna och hade även later som en sådan: han älskade vackra kvinnor, amerikanska bilar och fartens tjusning. Foto: Lehtikuva Oy, L. Korkkula.