Vitaliebröder

vitaliebröder (av victualia, livsmedel), även vitalianer, fetaliebröder eller hättebröder, var huvudsakligen tyska sjörövare som fr.o.m. 1390-t. härjade i Östersjön. När drottning Margareta hade avsatt Albrekt av Mecklenburg började de mecklenburgska hertigarna att utfärda kaparbrev för alla som ville strida mot henne. De bidrog till att försörja Stockholm som länge stödde Albrekt; till deras viktigaste hamnar hörde Wismar och Rostock. 1393 intog de Bergen, men kunde inte hålla staden. V. störde handelstrafiken i Öresund och i Skåne.

Efter fredsfördraget i Lindholmen 1395 mellan Margareta och Albrekt fortsatte v. sin verksamhet. Visby blev en viktig stödjepunkt för dem 1396 när befälhavaren där, Sven Sture, övergick till mecklenburgarna. V. hade då bemäktigat sig kronans borgar längs Bottniska viken och hade baser i Ostfriesland. På Nordsjön leddes de av den beryktade Klaus Störtebecker. Tidvis slog sig v. också ned i Åbo och Viborg.

Tyska orden besatte Gotland 1398, och v. måste då lämna Visby. Kriget mot Sven Sture avslutades 1399 när denne benådades och övergick i Margaretas tjänst. Margareta kunde då överta borgarna längs Bottniska viken. Hanseaterna lyckades slutligen pacificera Östersjön temporärt. Redan från 1416 återkom dock v. från Ostfriesland till Östersjön. Under Hansans konflikt med Danmark fick de skydd i hansastäderna. Senare användes benämningen v. också om de sjörövare som under Erik av Pommerns ledning bedrev kaparverksamhet på Östersjön. (Lena Huldén)