Volanen, Eeva-Kaarina (f. 15/1 1921 Kuusankoski, d. 29/1 1999 Hfrs), skådespelare, en av den finska scenkonstens främsta kvinnliga förmågor. V. utbildade sig i talteknik, plastik och sång. Hon anställdes 1944 vid Kotkan maakuntateatteri och året därpå vid Kansallisteatteri, som hon förblev trogen (1945-90), med undantag av två gästspelsår i Tfrs 1957-59, då hennes man Sakari Puurunen var chef för Tampereen teatteri. Sitt stora genombrott gjorde hon i titelrollen i Anouilhs Antigone. Också många andra av Anouilhs unga kvinnor kom på hennes lott, bl.a. Thérese i Vildfågeln. Ungdomlig omedelbarhet och inre hängivenhet präglade många av hennes roller; i karaktärsroller framkom en inträngande analys och ett kraftigt utspel (t.ex. i Sofokles' Antigone). I Strindbergs Ett drömspel tolkade hon Indras dotter, medan hennes Maiju i Minna Canths Papin perhe var en roande ungflicksroll med karaktär.
Under Eino Kalimas ledning utvecklades V. till en känslig och lyhörd Tjechovtolkare; bland rollerna märks främst Nina i Måsen, Sonja i Onkel Vanja och Irina i Tre systrar samt senare den mognare rollen som Ranevskaja i Körsbärsträdgården. Maggie i Katt på hett plåttak var hennes första sensuellt hetlevrade roll, ytterligare en förnämlig klassikerroll var Mary i Lång dags färd mot natt. 1997 hedrades hon av de Rasande Rosorna med en egen teaterkväll, Elämänkevät, under vilken hon gjorde flera olika roller. Det var samtidigt hennes 55-årskonstnärsjubileum.
V. var konstnärsprofessor 1974-79 och erhöll 1982 titeln akademiker. Hon fick många pris och var aktiv bl.a. i Kansallisteatteris styrelse från 1990 framåt och som ordförande i Minna Canth-sällskapet. (R. Nieminen, E-K. V.: tämä rooli, 1985) (Margita Andergård)
Under Eino Kalimas ledning utvecklades V. till en känslig och lyhörd Tjechovtolkare; bland rollerna märks främst Nina i Måsen, Sonja i Onkel Vanja och Irina i Tre systrar samt senare den mognare rollen som Ranevskaja i Körsbärsträdgården. Maggie i Katt på hett plåttak var hennes första sensuellt hetlevrade roll, ytterligare en förnämlig klassikerroll var Mary i Lång dags färd mot natt. 1997 hedrades hon av de Rasande Rosorna med en egen teaterkväll, Elämänkevät, under vilken hon gjorde flera olika roller. Det var samtidigt hennes 55-årskonstnärsjubileum.
V. var konstnärsprofessor 1974-79 och erhöll 1982 titeln akademiker. Hon fick många pris och var aktiv bl.a. i Kansallisteatteris styrelse från 1990 framåt och som ordförande i Minna Canth-sällskapet. (R. Nieminen, E-K. V.: tämä rooli, 1985) (Margita Andergård)