von Numers, Lorenz Torbjörn Gustaf Gunnar (f. 23/1 1913 Åbo, d. 19/7 1994 Angers, Frankrike), författare, journalist och diplomat. N. tillhörde på 1930-t. det så kallade "svarta gardet", en grupp litteratörer med stark högerprägel. Han var verksam som journalist i Finland och Sverige, bl.a. vid Svenska Dagbladet 1955-59, där han även under flera decennier medverkade som kåsör under signaturen Tveskägg. Han flyttade till Frankrike 1959 och var kulturattaché och pressråd vid Finlands ambassad i Paris 1972-78.
N. inledde sitt författarskap med diktsamlingen Svart harnesk (1934), expressivt välljudande lyrik i Karlfeldts anda, som fick sin uppföljning i Porträtt med blomma (1936) och Havslyktan (1942). Sin främsta litterära insats gjorde N. ändå inom prosan. Romanen Snäckans bröder (1946) är en stort upplagd berättelse om 1400-talspoeten Francois Villon, medan Spel med fyra knektar (1948) utspelas i korstågens Palestina. Omfattande historiska kunskaper och språklig briljans utmärker N:s essäistiska produktion, som på ett lysande sätt följer upp en finlandssvensk tradition. Utgångspunkten är en värdekonservativ ideologi som kombineras med blick för tillvarons burleska sidor. Gärna lyfter han fram okända gestalter ur arkivens glömska och placerar dem i ett historiskt sammanhang. Höjdpunkter bland de essäistiska verken är Vinet som kaniken drack (1967), De hemliga rummen (1980), Paschan i onåd (1981) och Havets karavaner (1985), en rikt strukturerad medelhavsrapsodi med 1700-talets Malta och malteserorden som textens nav. N. var även en skicklig översättare av klassisk och modern fransk litteratur, bl.a. verk av Voltaire, Gide och Sartre. Han belönades 1982 med Svenska litteratursällskapets främsta utmärkelse, Tollanderska priset. (Gustaf Widén)
N. inledde sitt författarskap med diktsamlingen Svart harnesk (1934), expressivt välljudande lyrik i Karlfeldts anda, som fick sin uppföljning i Porträtt med blomma (1936) och Havslyktan (1942). Sin främsta litterära insats gjorde N. ändå inom prosan. Romanen Snäckans bröder (1946) är en stort upplagd berättelse om 1400-talspoeten Francois Villon, medan Spel med fyra knektar (1948) utspelas i korstågens Palestina. Omfattande historiska kunskaper och språklig briljans utmärker N:s essäistiska produktion, som på ett lysande sätt följer upp en finlandssvensk tradition. Utgångspunkten är en värdekonservativ ideologi som kombineras med blick för tillvarons burleska sidor. Gärna lyfter han fram okända gestalter ur arkivens glömska och placerar dem i ett historiskt sammanhang. Höjdpunkter bland de essäistiska verken är Vinet som kaniken drack (1967), De hemliga rummen (1980), Paschan i onåd (1981) och Havets karavaner (1985), en rikt strukturerad medelhavsrapsodi med 1700-talets Malta och malteserorden som textens nav. N. var även en skicklig översättare av klassisk och modern fransk litteratur, bl.a. verk av Voltaire, Gide och Sartre. Han belönades 1982 med Svenska litteratursällskapets främsta utmärkelse, Tollanderska priset. (Gustaf Widén)