von Wahlberg, Ferdinand

von Wahlberg, Carl Ferdinand Emanuel (f. 30/9 1847 Katharinenstadt, Ryssland, d. 28/3 1920 Hfrs), läkare och författare, med.o.kir.dr 1873 på en banbrytande avhandling om orsakerna till infektioner i sår. Hans avhandling representerade den tidigaste forskningen inom experimentell bakteriologi i Finland. Han var den förste finländska forskare som i sin avhandling använde ordet "bakterie". Wahlberg tjänstgjorde 1876-78 som biträdande läkare vid Finska gardet och deltog med detta i turkiska fälttåget (skildrat av Wahlberg i boken Från en härfärd i Turkiet 1877-78, 1878), var 1881-95 gardets överläkare och 1895-1902 överläkare vid finska militären; generaldirektör för Medicinalstyrelsen 1902-06.

Wahlberg var i egenskap av genombrottsman för den realistiska riktningen en uppburen författare, men råkade sedermera i skuggan av K.A. Tavaststjerna. Influerad av framför allt Ibsen och Björnson skrev Wahlberg en rad skådespel som uppfördes på Svenska teatern. Det mest betydande bland hans dramatiska verk är Våld (1884), vars motiv är motsättningen mellan statskyrkan och sekterismen. Romanen De kärleksrike (1882), en blandning av gammaldags idealism, modern samhällskritik och finstämd psykologi, är det arbete som måhända bäst har stått emot tidens tand. Wahlberg skrev även noveller och utgav på 1910-talet religiöst inspirerade verk på tyska samt självbiografin Mein Lebenslauf (1912). Han grundade och redigerade Finsk Militär Tidskrift (1881-1901). Wahlberg var gift med Maria Sinebrychoff och efterlämnade en ansenlig förmögenhet. Makarna testamenterade Eriksgård i n. Kyrkslätt till kommunen som ålades att där grunda och upprätthålla en lantbruksskola; den verkade 1924-55. Verkligt statsråd 1903, adlad 1904.

Sonen William von Wahlberg (1873-1930) testamenterade i sin tur 1928 en betydande förmögenhet till Svenska kulturfonden till förmån för bl.a. Svenska handelshögskolan och Samfundet Folkhälsan. (E. Ekelund, Finlands svenska litteratur 2, 1969; B. Hedberg, Eriksgård genom tiderna, 1990)