von Willebrand, Erik

von Willebrand, Erik Adolf (f. 1/2 1870 Vasa, d. 12/9 1949 Hfrs), läkare, med.o.kir.dr 1900. W. var 1903-30 docent i fysikalisk terapi och invärtes medicin vid Helsingfors universitet samt 1908-35 överläkare vid Diakonissanstaltens medicinska avdelning. Han beskrev 1926 i Finska Läkaresällskapets Handlingar en icke- könsbunden och särskilt på Åland förekommande blödarsjuka, vilken åkomma och motsvarande felaktiga koagulationsfaktor i den medicinska litteraturen bär von Willebrands namn. Bl.a. Aldur Eriksson och Erik Jorpes med medarbetare samt tysken R. Jürgens har ägnat sig åt utredningen av denna sjukdom. På grund av det stora intresset för sjukdomen och koagulationsmekanismen är W. den finländske läkare vars namn syns oftast i den biomedicinska litteraturen. Erhöll professors titel 1930. (Ralph Gräsbeck)