von Willebrand, Reinhold Felix (f. 23/2 1858 Hfrs, d. där 6/5 1935), litteraturforskare och idrottsledare, fil.mag. 1880, jur.kand. 1888. von Willebrand var en kulturpersonlighet långt före sin tid som kunde förena idrott och kultur på ett högt plan. Redan tidigt insåg han att idrotten var universell utan avseende på språk, ras och politik, något som också var kännetecknet för fransmannen Pierre de Coubertin, de moderna olympiska spelens skapare 1894.
von Willebrand studerade först litteratur och därefter juridik samt anställdes efter avslutade studier 1891 som tjänsteman i senaten, men tog avsked redan 1896. Han hade 1885 inträtt i ståndslantdagen som representant för sin friherrliga ätt och kvarstod där till 1907, då enkammarsystemet infördes. Inom Svenska litteratursällskapet gjorde von Willebrand en viktig insats bl.a. som vice ordförande 1911-18. Han var från 1895 redaktör för Finsk Tidskrift, där han till en början var utgivare vid sidan av M.G. Schybergson, för att från 1907-31 ensam stå som utgivare; understödde tidskriften ekonomiskt med betydande belopp. Som litteraturkritiker var von Willebrand ett ytterst känt namn.
Inom idrottslivet innehade von Willebrand en ledande ställning. Vid lantdagens sessioner 1885 och 1888 talade han första gången om gymnastikens positiva betydelse. Han blev 1883 medlem i Helsingfors gymnastikklubb (HGK), ordförande 1918-34, och deltog bl.a. i två av klubbens uppvisningar. En annan sport där von Willebrand var en föregångare var tennis, som han hade lärt känna i England 1881 och följande år introducerade i Finland. Han var sammankallare av mötet då Finlands olympiska kommitté bildades 2/12 1907 i Hfrs. Mötet utsåg honom till förbundets förste ordförande, på vilken post han kvarstod till 1919. Han var överledare för Finlands trupp vid OS i London 1908 och Stockholm 1912 samt 1908-20 medlem av Internationella olympiska kommittén. Inom Helsingfors skridskoklubb var han mångårig ordförande och innehade samma post i det nationella skridskoförbundet 1908-17. Också inom Helsingfors roddklubb, gr. 1884, var von Willebrand med, både som aktiv roddare, vice ordförande och slutligen ordförande 1902-07. Därtill var han bl.a. 1922-27 ordförande för Svenska Finlands skidförbund och understödde skidsporten med rundhänta donationer.
Kulturmecenaten von Willebrands mångskiftande verksamhet på olika områden, kombinerat med stor hjälpsamhet och en sällsynt vältalighet samt flytande språkkunskaper bl.a. i franska, tyska och engelska, gjorde honom till en populär och eftersökt person i många sammanhang. Också hans skicklighet som pianist och kompositör var anmärkningsvärd. Av von Willebrands verk kan nämnas bl.a. solosången Långsamt som kvällsskyn, från 1888 med ord av K.A. Tavaststjerna, och honnörsmarschen för HGK. Inom kamratkretsen var von Willebrands gästfrihet, humor och högt uppskattade kulturella skämt, i förening med hans lysande musikaliska framträdanden något som framkallade stormande bifall. 1885 reste von Willebrand tillsammans med fyra kamrater från HGK till Mellaneuropa och deltog i några gymnastikfester. Hemkommen skrev han den första idrottsreseskildringen i sitt slag i Finland, Fem sportsmäns resa till kontinenten, berättad af två af dem. Den andra personen var färdkamraten Einar Rancken. Boken utgavs i två upplagor 1885 och 1886. (I. Björkman, Med idrotten i blodet, 1995, Idrott först och främst, 2001) (Ingmar Björkman)
von Willebrand studerade först litteratur och därefter juridik samt anställdes efter avslutade studier 1891 som tjänsteman i senaten, men tog avsked redan 1896. Han hade 1885 inträtt i ståndslantdagen som representant för sin friherrliga ätt och kvarstod där till 1907, då enkammarsystemet infördes. Inom Svenska litteratursällskapet gjorde von Willebrand en viktig insats bl.a. som vice ordförande 1911-18. Han var från 1895 redaktör för Finsk Tidskrift, där han till en början var utgivare vid sidan av M.G. Schybergson, för att från 1907-31 ensam stå som utgivare; understödde tidskriften ekonomiskt med betydande belopp. Som litteraturkritiker var von Willebrand ett ytterst känt namn.
Inom idrottslivet innehade von Willebrand en ledande ställning. Vid lantdagens sessioner 1885 och 1888 talade han första gången om gymnastikens positiva betydelse. Han blev 1883 medlem i Helsingfors gymnastikklubb (HGK), ordförande 1918-34, och deltog bl.a. i två av klubbens uppvisningar. En annan sport där von Willebrand var en föregångare var tennis, som han hade lärt känna i England 1881 och följande år introducerade i Finland. Han var sammankallare av mötet då Finlands olympiska kommitté bildades 2/12 1907 i Hfrs. Mötet utsåg honom till förbundets förste ordförande, på vilken post han kvarstod till 1919. Han var överledare för Finlands trupp vid OS i London 1908 och Stockholm 1912 samt 1908-20 medlem av Internationella olympiska kommittén. Inom Helsingfors skridskoklubb var han mångårig ordförande och innehade samma post i det nationella skridskoförbundet 1908-17. Också inom Helsingfors roddklubb, gr. 1884, var von Willebrand med, både som aktiv roddare, vice ordförande och slutligen ordförande 1902-07. Därtill var han bl.a. 1922-27 ordförande för Svenska Finlands skidförbund och understödde skidsporten med rundhänta donationer.
Kulturmecenaten von Willebrands mångskiftande verksamhet på olika områden, kombinerat med stor hjälpsamhet och en sällsynt vältalighet samt flytande språkkunskaper bl.a. i franska, tyska och engelska, gjorde honom till en populär och eftersökt person i många sammanhang. Också hans skicklighet som pianist och kompositör var anmärkningsvärd. Av von Willebrands verk kan nämnas bl.a. solosången Långsamt som kvällsskyn, från 1888 med ord av K.A. Tavaststjerna, och honnörsmarschen för HGK. Inom kamratkretsen var von Willebrands gästfrihet, humor och högt uppskattade kulturella skämt, i förening med hans lysande musikaliska framträdanden något som framkallade stormande bifall. 1885 reste von Willebrand tillsammans med fyra kamrater från HGK till Mellaneuropa och deltog i några gymnastikfester. Hemkommen skrev han den första idrottsreseskildringen i sitt slag i Finland, Fem sportsmäns resa till kontinenten, berättad af två af dem. Den andra personen var färdkamraten Einar Rancken. Boken utgavs i två upplagor 1885 och 1886. (I. Björkman, Med idrotten i blodet, 1995, Idrott först och främst, 2001) (Ingmar Björkman)
von Willebrand, Reinhold. Var också känd som en skicklig pianist och kompositör. Bland hans verk kan nämnas solosången Långsamt som kvällsskyn, från 1888 med ord av K.A. Tavaststjerna. Foto: Museiverket, Daniel Nyblin.