von Wright, Georg Henrik (f. 14/6 1916 Hfrs, d. där 16/6 2003), filosof, fil.dr 1941, sonson till Ferdinand von Wright d.y. Han studerade vid Helsingfors universitet och Cambridge och utnämndes 1943 till docent samt 1946 till professor vid Helsingfors universitet. W. blev professor i Cambridge 1948, men återvände 1951 till professuren i Hfrs, som han behöll till 1961, då han utnämndes till ledamot av Finlands Akademi. Han var därtill professor at large vid Cornell university 1965-77 och gästprofessor vid flera amerikanska och europeiska universitet. W. tilldelades flera hedersdoktorat och var ordförande i internationella och finländska vetenskapliga samfund; kansler för Åbo Akademi 1968-77. Han var 1968-69 sista preses för den gamla Finlands Akademi (och sedermera dess sista kvarlevande ledamot) och bidrog på denna post aktivt till att ge akademin dess nya utformning.
W. tillhör som tänkare den analytiska traditionen, men har i sina arbeten gett de analytiska metoderna en personlig utformning. Han mottog tidigt inflytanden från den logiska empirismen, främst genom Eino Kailas förmedling. I Cambridge studerade han under den österrikiske filosofen Ludwig Wittgenstein, som han senare efterträdde i professuren. W. ägnade sig först åt problem inom induktiv logik och sannolikhetslära. Han behandlade också frågor i formell logik; särskilt hans insatser inom modallogiken blev inflytelserika. 1951 lade han grunden till den s.k. deontiska logiken genom att visa att logiken för begreppen "böra" och "få" kunde ses som delvis analog med de traditionella modalbegreppen "nödvändig" och "möjlig".
Undersökningarna ledde honom in på värde- och handlingsfilosofin, vilket resulterade i böckerna Norm and action (1963) och Varieties of goodness (s.å.). Handlingsfilosofin var i sin tur utgångspunkten för Explanation and understanding (1971), med vilken W. grep in i den pågående debatten om historiens och samhällsvetenskapernas förståelseformer. Han framhöll den centrala roll avsiktsförklaringar av mänskliga handlingar har i dessa vetenskaper och argumenterade för att förklaringar av denna typ på ett grundläggande sätt skiljer sig från de orsaksförklaringar baserade på empiriska lagbundenheter, som är centrala framför allt inom naturvetenskaperna. W. ägnade dessa frågor fortsatt intresse, bl.a. i Causality and determinism (1974). Hans uppfattning väckte livlig debatt (se bl.a. Manninen-Tuomela, utg., Essays on explanation and understanding, 1976).
W. undersökte även frågor i logikens filosofi, bl.a. i anslutning till sanningsbegreppet. 1983-84 utkom Philosophical papers I-III, en samling av W:s vetenskapliga uppsatser. Under de sista åren av sitt liv ägnade sig W. framför allt åt frågan om relationen mellan kropp och själ. Han sammanställde sina tankar kring denna problematik i In the shadow of Descartes (1998).
Ludwig Wittgenstein, som dog 1951, hade utsett W. till en av förvaltarna av hans litterära kvarlåtenskap. Ur detta ytterst omfattande material har ett stort antal texter utgetts. I Wittgenstein (1982) redogjorde W. för uppgiften och dryftade olika sidor av Wittgensteins liv och tänkande.
W. framträdde också inför en vidare publik. Hans överblick över samtidsfilosofin, Logik, filosofi och språk (1957, 2:a uppl. 1965) är välkänd i Finland och Sverige. W. framträdde som kulturfilosofisk essäist bl.a. genom essäsamlingarna Tanke och förkunnelse (1955), Humanismen som livshållning (1978) och Att förstå sin samtid (1994; en utvidgad utgåva av Tanke och förkunnelse). Han var också en aktiv debattör i samhälls- och livsfrågor. 1967 gjorde han ett uppmärksammat debattinlägg om Vietnamkriget, och han fortsatte att diskutera freds- och miljöfrågor, bl.a. i den omstridda Vetenskapen och förnuftet (1986) och i Myten om framsteget (1993). Utgav 2001 memoarverket Mitt liv som jag minns det. (The Philosophy of G.H.W., red. P.A. Schilpp/L.E. Hahn, 1989; Philosophical Essays in Memoriam G.H.W., red. I. Niiniluoto/R. Vilkko, 2005) (Lars Hertzberg)
W. tillhör som tänkare den analytiska traditionen, men har i sina arbeten gett de analytiska metoderna en personlig utformning. Han mottog tidigt inflytanden från den logiska empirismen, främst genom Eino Kailas förmedling. I Cambridge studerade han under den österrikiske filosofen Ludwig Wittgenstein, som han senare efterträdde i professuren. W. ägnade sig först åt problem inom induktiv logik och sannolikhetslära. Han behandlade också frågor i formell logik; särskilt hans insatser inom modallogiken blev inflytelserika. 1951 lade han grunden till den s.k. deontiska logiken genom att visa att logiken för begreppen "böra" och "få" kunde ses som delvis analog med de traditionella modalbegreppen "nödvändig" och "möjlig".
Undersökningarna ledde honom in på värde- och handlingsfilosofin, vilket resulterade i böckerna Norm and action (1963) och Varieties of goodness (s.å.). Handlingsfilosofin var i sin tur utgångspunkten för Explanation and understanding (1971), med vilken W. grep in i den pågående debatten om historiens och samhällsvetenskapernas förståelseformer. Han framhöll den centrala roll avsiktsförklaringar av mänskliga handlingar har i dessa vetenskaper och argumenterade för att förklaringar av denna typ på ett grundläggande sätt skiljer sig från de orsaksförklaringar baserade på empiriska lagbundenheter, som är centrala framför allt inom naturvetenskaperna. W. ägnade dessa frågor fortsatt intresse, bl.a. i Causality and determinism (1974). Hans uppfattning väckte livlig debatt (se bl.a. Manninen-Tuomela, utg., Essays on explanation and understanding, 1976).
W. undersökte även frågor i logikens filosofi, bl.a. i anslutning till sanningsbegreppet. 1983-84 utkom Philosophical papers I-III, en samling av W:s vetenskapliga uppsatser. Under de sista åren av sitt liv ägnade sig W. framför allt åt frågan om relationen mellan kropp och själ. Han sammanställde sina tankar kring denna problematik i In the shadow of Descartes (1998).
Ludwig Wittgenstein, som dog 1951, hade utsett W. till en av förvaltarna av hans litterära kvarlåtenskap. Ur detta ytterst omfattande material har ett stort antal texter utgetts. I Wittgenstein (1982) redogjorde W. för uppgiften och dryftade olika sidor av Wittgensteins liv och tänkande.
W. framträdde också inför en vidare publik. Hans överblick över samtidsfilosofin, Logik, filosofi och språk (1957, 2:a uppl. 1965) är välkänd i Finland och Sverige. W. framträdde som kulturfilosofisk essäist bl.a. genom essäsamlingarna Tanke och förkunnelse (1955), Humanismen som livshållning (1978) och Att förstå sin samtid (1994; en utvidgad utgåva av Tanke och förkunnelse). Han var också en aktiv debattör i samhälls- och livsfrågor. 1967 gjorde han ett uppmärksammat debattinlägg om Vietnamkriget, och han fortsatte att diskutera freds- och miljöfrågor, bl.a. i den omstridda Vetenskapen och förnuftet (1986) och i Myten om framsteget (1993). Utgav 2001 memoarverket Mitt liv som jag minns det. (The Philosophy of G.H.W., red. P.A. Schilpp/L.E. Hahn, 1989; Philosophical Essays in Memoriam G.H.W., red. I. Niiniluoto/R. Vilkko, 2005) (Lars Hertzberg)
von Wright, Georg Henrik. Känd för sitt engagemang i samhällsdebatten, där han intog en provokativt pessimistisk inställning till mänsklighetens framtid. Foto: Lehtikuva, T. Wennström.