Wahlberg, Herman Johannes (f. 25/6 1895 S:t Johannes, d. 15/11 1951 Hfrs), med.lic. 1922, specialist i invärtes sjukdomar 1925 och med.o.kir.dr 1926. W. tjänstgjorde på medicinska avdelningar vid Maria sjukhus och Helsingfors allmänna sjukhus från 1923 och var 1930-35 docent i inre medicin vid Helsingfors universitet. 1950 utnämndes han till e.o. personell professor i inre medicin med endokrinologi som undervisningsområde. Under krigen 1939-44 var han i militärtjänst först som läkare vid krigssjukhus och 1942-44 som chef för högkvarterets krigssjukhusbyrå med ansvar för landets alla krigssjukhus och för den civila sjukvårdens organisation i ett eventuellt nationellt nödläge.
W. inledde i början av 1920-t. forskning kring sköldkörteln och dess sjukdomar och blev banbrytande på detta område. Den utbredda endemiska struman i Finland var ett av hans forskningsområden och 1936 tog han initiativet till införandet av jodprofylax i Finland. På grund av krigsutbrottet 1939 avbröts förhandlingarna med hälsovårdsmyndigheterna. Efter kriget återtog han initiativet och kämpade tillsammans med Nobelpristagaren Artturi I. Virtanen för jodprofylaxens införande, vilket skedde kort före W:s död. (Bror-Axel Lamberg)
W. inledde i början av 1920-t. forskning kring sköldkörteln och dess sjukdomar och blev banbrytande på detta område. Den utbredda endemiska struman i Finland var ett av hans forskningsområden och 1936 tog han initiativet till införandet av jodprofylax i Finland. På grund av krigsutbrottet 1939 avbröts förhandlingarna med hälsovårdsmyndigheterna. Efter kriget återtog han initiativet och kämpade tillsammans med Nobelpristagaren Artturi I. Virtanen för jodprofylaxens införande, vilket skedde kort före W:s död. (Bror-Axel Lamberg)