Wegelius, Martin (10/11 1846 Hfrs, d. där 22/3 1906), musikpedagog och komponist, fil.mag. 1869. Sin musikaliska utbildning fick Wegelius i hemstaden, bl.a. för G. Linsén och R. Faltin, samt i Wien, Leipzig och München. Studierna inriktades på pianospel, musikteori och komposition. Han verkade sedan i Helsingfors som musikkritiker, dirigent för Akademiska sångföreningen 1869-70 och 1873-76, privatlärare i pianospel, musiklärare i olika skolor och kapellmästare vid Finska operan (1878-79). Då Helsingfors musikinstitut (1924 Helsingfors konservatorium, 1939 Sibelius-Akademin) grundades 1882, blev Wegelius dess direktor. Hans insats vid tillkomsten av denna läroinrättning var så stor att han med rätta anses som dess grundare. Han engagerade goda lärare, även utländska såsom F. Busoni. Själv tog Wegelius hand om undervisningen i musikteori, musikhistoria och komposition. Som direktor ledde han verksamheten med fast hand.
Institutet, det första i sitt slag i Finland, fick snart ett gott anseende. Där utbildades talrika såväl utövande som skapande tonkonstnärer, som verksamt bidrog till att höja nivån inom musiklivet i landet. Wegelius skrev själv de läroböcker som krävdes. Bland hans elever i komposition märks Sibelius, Järnefelt, Melartin, Kuula och Erik Furuhjelm. Som ordförande i Svenska folkskolans vänners musikkommitté gjorde Wegelius en betydande insats i strävandena att sprida musiken, främst körsången, ut till bygderna. Han var den självskrivne huvuddirigenten vid de svenska sångfesterna i Ekenäs 1891, Hfrs 1895, Åbo 1897, Ekenäs 1898 och Lovisa 1899. Vid den tvåspråkiga festen i Vasa 1894 ledde han framförandet av sin kantat Den 6 Maj. För att höja nivån hos körerna anordnade han en kurs i kördirigering i Kronoby 1905.
Wegelius gjorde en stor insats även när det gällde att tillfredsställa körernas repertoarbehov. Dels valde han ut lämpliga nummer ur de stora mästarnas produktion, dels komponerade han själv nya sånger och arrangerade folkvisor och dels stimulerade han andra tonsättare att komponera och arrangera körsånger. Under tiden 1868-80 tonsatte Wegelius ett antal instrumentala och vokala verk, bl.a. en uvertyr till Daniel Hjort, Fantasi för piano och orkester, kantaterna Hymn till Julnatten, Den 6 Maj 1878 och Julnatten, sånger m.m. Fr.o.m. 1882, då han blev ledare för musikinstitutet, hann han endast i mycket begränsad omfattning ägna sig åt komposition. De livskraftigaste av hans alster är folkvisearrangemangen för blandad kör.
Bland Wegelius skrifter märks De första grunderna i allmän musiklära (1887), Lärobok i allmän musiklära och analys I-II (1888-89), Hufvuddragen af den västerländska musikens historia I-III (1891-93) och Lärobok och läsebok i tonträffning (1893). Hans Konstnärsbrev I-II utgavs 1918-19 av Otto Andersson. (O. Andersson, Martin Wegelius, en biografisk skiss, 1919; K. Flodin, Martin Wegelius, 1922; E. Marvia, Martin Wegelius sävellyksen opettajana, Suomen musiikin vuosikirja 1960-61, F. Dahlström, Sibelius-Akademin 1882-1982). (John Rosas/Fabian Dahlström)
Institutet, det första i sitt slag i Finland, fick snart ett gott anseende. Där utbildades talrika såväl utövande som skapande tonkonstnärer, som verksamt bidrog till att höja nivån inom musiklivet i landet. Wegelius skrev själv de läroböcker som krävdes. Bland hans elever i komposition märks Sibelius, Järnefelt, Melartin, Kuula och Erik Furuhjelm. Som ordförande i Svenska folkskolans vänners musikkommitté gjorde Wegelius en betydande insats i strävandena att sprida musiken, främst körsången, ut till bygderna. Han var den självskrivne huvuddirigenten vid de svenska sångfesterna i Ekenäs 1891, Hfrs 1895, Åbo 1897, Ekenäs 1898 och Lovisa 1899. Vid den tvåspråkiga festen i Vasa 1894 ledde han framförandet av sin kantat Den 6 Maj. För att höja nivån hos körerna anordnade han en kurs i kördirigering i Kronoby 1905.
Wegelius gjorde en stor insats även när det gällde att tillfredsställa körernas repertoarbehov. Dels valde han ut lämpliga nummer ur de stora mästarnas produktion, dels komponerade han själv nya sånger och arrangerade folkvisor och dels stimulerade han andra tonsättare att komponera och arrangera körsånger. Under tiden 1868-80 tonsatte Wegelius ett antal instrumentala och vokala verk, bl.a. en uvertyr till Daniel Hjort, Fantasi för piano och orkester, kantaterna Hymn till Julnatten, Den 6 Maj 1878 och Julnatten, sånger m.m. Fr.o.m. 1882, då han blev ledare för musikinstitutet, hann han endast i mycket begränsad omfattning ägna sig åt komposition. De livskraftigaste av hans alster är folkvisearrangemangen för blandad kör.
Bland Wegelius skrifter märks De första grunderna i allmän musiklära (1887), Lärobok i allmän musiklära och analys I-II (1888-89), Hufvuddragen af den västerländska musikens historia I-III (1891-93) och Lärobok och läsebok i tonträffning (1893). Hans Konstnärsbrev I-II utgavs 1918-19 av Otto Andersson. (O. Andersson, Martin Wegelius, en biografisk skiss, 1919; K. Flodin, Martin Wegelius, 1922; E. Marvia, Martin Wegelius sävellyksen opettajana, Suomen musiikin vuosikirja 1960-61, F. Dahlström, Sibelius-Akademin 1882-1982). (John Rosas/Fabian Dahlström)
Wegelius, Martin. Var framförallt pedagog och har kallats den finländska musikpedagogikens fader. 1956 grundades Martin Wegelius-institutet som utbildar bl.a. svenskspråkiga kördirigenter. Foto: Museiverket, D. Nyblin.