Westerlund, Nanny Rosalie (f. 29/4 1895 Kimito, d. där 10/2 1989), skådespelare. W:s skådespelarkarriär varade i 78 år och torde sakna motstycke både i Europa och resten av världen - hon blev legendarisk. W. utbildade sig vid Svenska teaterns elevskola 1910-12 och var därefter engagerad vid denna scen. Under sina första tio år på teatern avverkade hon 75 roller. W. debuterade vid 15 års ålder som Lill-Otto i Alexander Slottes skådespel Den stora islossningen. Hon fängslade genom sin naturliga spelstil, sin klara diktion och sitt hängivna uppgående i rollen. Tack vare sin vackra sångröst och sin sprittande livlighet fick hon uppträda i många operetter, bl.a. som Stasi i Czardasfurstinnan. Också den stora dramatiken föll på hennes lott; hon fick 1916 pröva sina krafter som Eleonora i Påsk och följande år som Hedvig i Vildanden.
Till W:s främsta roller hör Polly i Tiggaroperan, den känsligt tolkade blinda Lucie i Jean Sarments Världens vackraste ögon och titelrollen i Madame Sans-Gene. Hon blev med tiden en övertygande komedienn; som Fröken Kyrkråtta var hon oemotståndlig med sitt glittrande humör och sitt spontana utspel. Sitt avskedsjubileum efter 70 år på Svenska teatern (där hon i flera år arbetade som fri artist som fick välja sina roller själv) gjorde hon i succén Arsenik och gamla spetsar 1979.
W. regisserade på Raseborg, en hel del också för sitt skötebarn Kammarteatern, för vilken hon var ordförande i tolv år, och även utomlands, bl.a. för Drottningholmsteatern. W. var lärare i teaterskolan och medverkade i tv-filmer, bl.a. i Orm i salongen, efter Tove Janssons text, och i Parland-filmatiseringen Tjurens år. Hon framträdde också som författare, bl.a. med några folklivsskildringar, utgivna på 1930-t. W. skrev fyra pjäser. I en av dem, komedin Madeleine skrattar, var hon både regissör och skådespelare. I stycket August Strindberg och Harriet Bosse dramatiserade hon brevväxlingen mellan de båda parterna och iscensatte 1981 pjäsen på Miniscenen vid Svenska teatern och för Strindbergmuseet i Stockholm. Memoarverket Nanny Westerlund berättar utkom 1988. (Margita Andergård)
Till W:s främsta roller hör Polly i Tiggaroperan, den känsligt tolkade blinda Lucie i Jean Sarments Världens vackraste ögon och titelrollen i Madame Sans-Gene. Hon blev med tiden en övertygande komedienn; som Fröken Kyrkråtta var hon oemotståndlig med sitt glittrande humör och sitt spontana utspel. Sitt avskedsjubileum efter 70 år på Svenska teatern (där hon i flera år arbetade som fri artist som fick välja sina roller själv) gjorde hon i succén Arsenik och gamla spetsar 1979.
W. regisserade på Raseborg, en hel del också för sitt skötebarn Kammarteatern, för vilken hon var ordförande i tolv år, och även utomlands, bl.a. för Drottningholmsteatern. W. var lärare i teaterskolan och medverkade i tv-filmer, bl.a. i Orm i salongen, efter Tove Janssons text, och i Parland-filmatiseringen Tjurens år. Hon framträdde också som författare, bl.a. med några folklivsskildringar, utgivna på 1930-t. W. skrev fyra pjäser. I en av dem, komedin Madeleine skrattar, var hon både regissör och skådespelare. I stycket August Strindberg och Harriet Bosse dramatiserade hon brevväxlingen mellan de båda parterna och iscensatte 1981 pjäsen på Miniscenen vid Svenska teatern och för Strindbergmuseet i Stockholm. Memoarverket Nanny Westerlund berättar utkom 1988. (Margita Andergård)
Westerlund, Nanny. Om henne yttrade teaterchefen Nicken Rönngren, själv en legend: "Vi har haft många begåvade och talangfulla skådespelare. Men aldrig någon som varit så älskad som Nanny." Foto: Svenska teatern, M. Löfving.