Wichmann, Viktor Karl Emil (V.K.E.) (f. 24/8 1856 Brahestad, d. 21/1 1938 Hfrs), pedagog och författare, fil.kand. 1882. W. verkade 1883-1916 som lektor i historia, pedagogik och geografi vid Nykarleby seminarium, där han var direktor 1912-16. Han var under den uppblossande språkstriden på 1870- o. 80-t. en förgrundsgestalt bland de svensksinnade. Sina upplevelser från denna tid skildrade han senare i boken Svenskt studentliv i Finland för femtio år sedan (1932).
W. väckte redan i unga år uppmärksamhet med sin litterära produktion, som omfattar bl.a. de i götisk stil hållna diktsamlingarna På fria banor (1880), Dikt och drapa (1881), Bilder och ballader (1886), Maning och minne (1910) och Svenskhetssånger (1919); han gav ut dem under pseudonymen Gånge Rolf. I kampen mot den framträngande fennomanin manade han Finlands svenskar att som germaner hävda sitt kynne och sin kultur. W. var lantdagsman 1908 och 1909. På äldre dagar ägnade han sig åt pedagogiskt och historiskt författarskap; bl.a. skrev han läroböcker samt Nykarleby stads (1920) och Tenala sockens (1928) historia.
W. väckte redan i unga år uppmärksamhet med sin litterära produktion, som omfattar bl.a. de i götisk stil hållna diktsamlingarna På fria banor (1880), Dikt och drapa (1881), Bilder och ballader (1886), Maning och minne (1910) och Svenskhetssånger (1919); han gav ut dem under pseudonymen Gånge Rolf. I kampen mot den framträngande fennomanin manade han Finlands svenskar att som germaner hävda sitt kynne och sin kultur. W. var lantdagsman 1908 och 1909. På äldre dagar ägnade han sig åt pedagogiskt och historiskt författarskap; bl.a. skrev han läroböcker samt Nykarleby stads (1920) och Tenala sockens (1928) historia.