Wigwam

Wigwam, rockgrupp, bildad i Hfrs 1969. W., bestående av unga men redan erfarna musiker, utvecklades med sin icke insmickrande konstnärliga framtoning till landets främsta progressiva rockband under 1970-t. Bland grundargestalterna fanns låtskrivarna, el-organisterna och sångarna Jim Pembroke (f. 1946) och Jukka Gustavson (f. 1951) samt trumslagaren Ronald "Ronnie" Österberg (1948-80), vilka samtliga i hög grad kom att sätta sin prägel på gruppen. W:s bana kan indelas i två olika perioder; den första inföll 1970-74, då Gustavson tillsammans med basisten Pekka Pohjola starkt bidrog till gruppens konstrockmässiga stil. Då tillkom bl.a. genombrottsskivan Tombstone Valentine (1970) samt den ambitiösa helheten Being (1974), mycket präglad av Gustavsons musik och tankevärld. 1975-77, då Gustavson och Pohjola lämnat W., fick gruppen under Pembrokes ledning en enklare och mera melodisk framtoning, dock utan att pruta på det konstnärliga. I detta skede gav nykomlingen Pekka Rechardt (f. 1952) elgitarren en mer framträdande roll i gruppens sound. Under W:s andra period ökade även de internationella ambitionerna för bandet; det framgångsrika, utomlands distribuerade albumet Nuclear nightclub (1975) innebar en lovande öppning med bl.a. en gratiskonsert i Hyde Park. Olika faktorer, som bandets tvekan inför att flytta till England helt och punkens intåg bidrog till att det splittrades mot slutet av 1970-t. Sedan 1990-t. har W. återförenats i något av en tredje version. Gruppen äger sedan länge en oomtvistad kultstatus inom den finländska rockmusiken. (M. Meriläinen, W., 2006)