Wiik, Fredrik

Wiik, Fredrik Johan (f.16/12 1839 Hfrs, d. 15/7 1909 Kervo), geolog, fil.dr 1865, son till länsarkitekten Erik Johan Wiik (Jean Wik). Wiik var 1867-77 docent i mineralogi och geologi vid Helsingfors universitet och professor i dessa ämnen (den förste i Finland) 1877 -98 (tf. 1867-77). Han ägnade sig huvudsakligen åt att utforska Finlands geologiska förhållanden. Wiik publicerade ett 40-tal vetenskapliga uppsatser i geologi, kristallografi, mineralogi, petrografi och kemi; bland hans arbeten märks Bidrag till Helsingforstraktens mineralogi och geognosi (1865) samt Öfversikt af Finlands geologiska förhållanden (2 dlr, 1876-77). I detta verk lägger Wiik grunden till ett systematiskt studium av Finlands geologiska uppbyggnad.

Som geolog var Wiik en av de sista företrädarna för den s.k. antiaktualistiska riktningen, som förkastade utvecklingsläran. På äldre dagar ägnade han sig åt filosofiska spekulationer, som bl.a. innefattade utvecklandet av en "triadiskmonistisk" världsåskådning; denna presenterade han i några smärre skrifter. Efter Wiik uppkallades ett vid Ladogas n. strand (Impilax sn) påträffat radioaktivt mineral wiikit; det har använts bl.a. för framställning av radiumpreparat. (L. Lokka, Über Wiikit, 1928, J. Ant-Wuorinen, Der Wiikit und seine chemische Zusammensetzung, 1936)