Wilén, Erik ( Erkka) Wilhelm (f. 15/7 1898 Hfrs, d. där 23/7 1982), idrottsman. W. var 1915-34 aktiv friidrottare i IFK Helsingfors och hemförde sammanlagt 50 finländska mästerskap på olika distanser, ett i sitt slag enastående rekord. Inom Svenska Finlands idrottsförbund (SFI) vann han 30 individuella mästerskap och 16 i stafett, samt dessutom otaliga medaljplaceringar. I finländska mästerskapen var hans saldo 29 individuella mästerskap i sex olika grenar, och 21 i stafett på tre olika sträckor. De sex grenar han vann individuellt var 100 m (1 ggr), 200 m (1), 400 m (6), 800 m (2), 110 m häck (7), 400 m häck (12). I stafett segrade han i IFK:s lag 4 x 100 m (6), 4 x 400 m (13) och 4 x 800 m (2). Under sin aktiva bana förbättrade han finländska rekordet 15 gånger i nio olika grenar, samt i några inofficiella grenar (150 m, 880 yards m.fl.). Rekorden sattes på 200 m (2 ggr), 400 m (6), 800 m (1), 110 m häck (1), 200 m häck (1) och 400 m häck (4). I stafetterna medverkade han i rekordlagen på 4 x 100 m (2), 4 x 200 m (1) och 4 x 400 m (6).
W. deltog i tre olympiska spel, Antwerpen 1920, Paris 1924 och Amsterdam 1928. Han vann också uttagningen till OS i Los Angeles 1932, men hans tid ansågs inte tillräckligt bra för deltagande. I Paris tog han silver på 400 m häck med tiden 53,8, vilket var olympiskt rekord. Hans resultat godkändes inte som finländskt rekord, eftersom tiden borde ha tagits med tre klockor och rekordhållaren ha brutit målsnöret som första man, enligt dåvarande regler. Segraren i loppet, Frank Taylor, USA, vann med 52,6, vilket var nytt världsrekord, men tiden godkändes inte då han rivit en häck. Om han fällt två häckar hade W. fått guldet.
W. hann med 11 landskamper, den första 1922 mot Frankrike i Paris och den sista 1934 i Viborg mot Norge, då han nästan 36 år gammal avslutade sin aktiva bana. Av hans otaliga segrar kan nämnas segern på 400 m vid Sveriges idrottsspel i Göteborg 1923, ett EM i miniatyr, då han bl.a. slog OS-bronsmedaljören från Antwerpen 1920, svensken Engdahl, och satte finländskt rekord med 49,0. På nationell nivå stod han för en sensation då han otippad slog Paavo Nurmi på 800 m vid finländska mästerskapen i Kotka 1921, med nya rekordtiden 1.57,0. W:s personliga rekord i olika grenar var på 100 m 11,0, 200 m 22,3, 400 m 49,0, 800 m 1.57,0, 1 500 m 4.21.0, 5 000 m 17,25,0, 110 m häck 15,3, 200 m häck 28,0, 400 m häck 53,8, längd 697,5, tresteg 13,59, höjd 170, stående höjd 143,5, stående tresteg 923, kula 11,42, diskus 35,45 och spjut 46,31. Han var en av landets populäraste idrottsgestalter som hade vänner i alla kretsar. I det civila verkade han som lagerchef vid Philipskoncernen i Hfrs. - Sonen Carl-Erik W. (f. 1921), vann i Helsingfors simsällskaps lag FM i stafettsimning och som senior tre EM i master-simning i olika åldersklasser. W:s barnbarn, tvillingarna Kari Erik och Carl Jyri (f. 1948) är framstående seglare och har bl.a. vunnit VM-brons i 5,5 m klassen 1972, NM 1971 och FM 1969-71, 1973, 1976 och 1978, silver 1977. De utsågs 1971 till Årets seglare. (I. Björkman, Med idrotten i blodet, 1995) (Ingmar Björkman)
W. deltog i tre olympiska spel, Antwerpen 1920, Paris 1924 och Amsterdam 1928. Han vann också uttagningen till OS i Los Angeles 1932, men hans tid ansågs inte tillräckligt bra för deltagande. I Paris tog han silver på 400 m häck med tiden 53,8, vilket var olympiskt rekord. Hans resultat godkändes inte som finländskt rekord, eftersom tiden borde ha tagits med tre klockor och rekordhållaren ha brutit målsnöret som första man, enligt dåvarande regler. Segraren i loppet, Frank Taylor, USA, vann med 52,6, vilket var nytt världsrekord, men tiden godkändes inte då han rivit en häck. Om han fällt två häckar hade W. fått guldet.
W. hann med 11 landskamper, den första 1922 mot Frankrike i Paris och den sista 1934 i Viborg mot Norge, då han nästan 36 år gammal avslutade sin aktiva bana. Av hans otaliga segrar kan nämnas segern på 400 m vid Sveriges idrottsspel i Göteborg 1923, ett EM i miniatyr, då han bl.a. slog OS-bronsmedaljören från Antwerpen 1920, svensken Engdahl, och satte finländskt rekord med 49,0. På nationell nivå stod han för en sensation då han otippad slog Paavo Nurmi på 800 m vid finländska mästerskapen i Kotka 1921, med nya rekordtiden 1.57,0. W:s personliga rekord i olika grenar var på 100 m 11,0, 200 m 22,3, 400 m 49,0, 800 m 1.57,0, 1 500 m 4.21.0, 5 000 m 17,25,0, 110 m häck 15,3, 200 m häck 28,0, 400 m häck 53,8, längd 697,5, tresteg 13,59, höjd 170, stående höjd 143,5, stående tresteg 923, kula 11,42, diskus 35,45 och spjut 46,31. Han var en av landets populäraste idrottsgestalter som hade vänner i alla kretsar. I det civila verkade han som lagerchef vid Philipskoncernen i Hfrs. - Sonen Carl-Erik W. (f. 1921), vann i Helsingfors simsällskaps lag FM i stafettsimning och som senior tre EM i master-simning i olika åldersklasser. W:s barnbarn, tvillingarna Kari Erik och Carl Jyri (f. 1948) är framstående seglare och har bl.a. vunnit VM-brons i 5,5 m klassen 1972, NM 1971 och FM 1969-71, 1973, 1976 och 1978, silver 1977. De utsågs 1971 till Årets seglare. (I. Björkman, Med idrotten i blodet, 1995) (Ingmar Björkman)
Wilén, Erkka. Deltog 1918 i kapningen av isbrytaren Volynetz, som av en skara skyddskårister togs till Reval. Foto: Ingmar Björkmans arkiv.