Wirkkala, Tapio

Wirkkala, Veli Tapio (f. 2/6 1915 Hangö, d. 19/5 1985 Esbo), konstnär. W. var en av de ledande konstnärerna inom modernt finländskt konsthantverk. Han utbildade sig ursprungligen till skulptör vid Centralskolan för konstflit, därifrån han utexaminerades 1936. W. verkade som designer vid ett stort antal företag i hem- och utlandet samt var konstnärlig ledare för Konstindustriella läroverket 1951-54. Bland hans många uttrycksmedel var glaset det förnämsta; han skapade såväl spröda glas som tunga vaser, bl.a. för Iittala glasbruk. Uttrycksfulla är även hans abstrakta skulpturer i laminerat fanerträ; monumentalverket Ultima Thule (1967) i fanerrelief utgör ett minnesmärke över skogsindustrin.

W. var vidare verksam som grafiker och utställningsarkitekt, bl.a. för Finlands avdelning på triennalen i Milano 1951, som belönades med Grand Prix. Samma år utsågs hans fanerfat till "världens vackraste föremål". Han vann talrika utmärkelser också vid andra utställningar i Europa och Amerika; blev 1971 hedersdoktor vid Royal college of art i London och erhöll akademikers titel 1972. Gift med keramikern Rut Bryk från 1945. (T.W., ajattelevat kädet, utställningbok Designmuseet, 2000) (Erik Kruskopf)