Witikka, Jack

Witikka (t. 1942 Jakobsson) Jack Evert (f. 20/12 1916 Hfrs, d. 28/1 2002 Esbo) regissör och teaterchef. W. tog studenten vid ett svenskspråkigt läroverk i Hfrs och idkade på 1940- o. 50-t. teater- och filmstudier i England och USA. Under krigsåren 1941-45 var W. officer i aktiv tjänst, bl.a. som adjutant vid Reservofficersskolan. Han var 1949-53 engagerad som regissör vid Finska operan och blev 1953 regissör vid Kansallisteatteri, där han 1957 avancerade till biträdande teaterchef och 1969 till teaterchef. Samuel Becketts I väntan på Godot blev en av hans första stora framgångar på Kansallisteatteri; senare regisserade han lika känsligt och lyhört andra Beckettpjäser, såsom Slutspel. W. framstår som en mångsidig, intelligent regissör med en inträngande analys och ett fint samspel med artisterna. Främst regisserade han amerikansk och engelsk modern dramatik. På 1950-t. verkade han även som regissör vid filmbolaget Suomen filmiteollisuus; bland hans filmer märks filmatiseringen av Sillanpääs roman Nuorena nukkunut (1956) och av Pikku Pietarin piha (1961), som baserar sig på Simo Puupponens bok med samma namn.

W. avgick 1980 från Kansallisteatteri för att som frilans ägna sig åt regiuppgifter på olika teatrar, bl.a. i Tfrs, där han redan 1970-71 på Tampereen työväen teatteri satte upp Kivis sällan spelade Karkurit (Flyktingarna), som prisades av kritiken.

1982 blev W. utsedd till chef för Svenska teatern, där han stannade till 1987. Under sin tid där regisserade han 2-3 pjäser per år, bl.a. Michael Frayns Kaos i kulissen, Bo Carpelans Julafton, Ibsens Hedda Gabler och Tjechov-Frayns Vildhonung. Han lyckades skaffa medel till Svenska teaterns stora totalrenovering 1984-87 och deltog aktivt i planeringen. Han var en effektiv organisatör och en konstnärlig auktoritet för hela personalen.