Ylihärmä, kapellförsamling och f.d. kommun i Södra Österbotten ca 55 km ö. om Vasa. Då kommunen upphörde var dess areal 152 km2 och invånarantal 2 912 (2008).
Y. omfattar en i stort sett jämn slätt kring Lappo å, vars breda dalgång där ofta hemsökts av översvämningar. Kommunen är relativt skogfattig, men har i stället stor åkerareal; den är även ett av landets viktigaste centra för tillverkning av lantbruksredskap och -maskiner. Orten har sedan 1951 järnvägsförbindelse (13 km) med Österbottniska banan. Härmä rehabiliteringscenter invigdes 1984.
Y. avskildes 1786 från Härmä kapell under Lappo socken till ett särskilt kapell och bildade självständig församling 1869; denna blev vid ingången av 2009 kapell under Kauhava, samtidigt som kommunen sammanslogs med Kauhava stad. Träkyrka, uppförd 1787 (A. & K. Hakola), med klockstapel från 1828 (C.L. Engel). Socknen var under 1800-t. känd för en våldsmentalitet utan motstycke; under perioden 1823-50 steg antalet på grund av våld avlidna personer till 50 räknat på 100 000 inv./år. Ryktbarast bland de knivjunkare (häjyt) som hörde hemma i Y. var den förmögne bonden Antti Rannanjärvi, som slutligen själv mötte sitt öde i skepnad av en knivman. (H. Ylikangas, Tervasta teollisuuteen: Ylihärmän kehitys varhaisista ajoista nykypäiviin, 1989)
Y. omfattar en i stort sett jämn slätt kring Lappo å, vars breda dalgång där ofta hemsökts av översvämningar. Kommunen är relativt skogfattig, men har i stället stor åkerareal; den är även ett av landets viktigaste centra för tillverkning av lantbruksredskap och -maskiner. Orten har sedan 1951 järnvägsförbindelse (13 km) med Österbottniska banan. Härmä rehabiliteringscenter invigdes 1984.
Y. avskildes 1786 från Härmä kapell under Lappo socken till ett särskilt kapell och bildade självständig församling 1869; denna blev vid ingången av 2009 kapell under Kauhava, samtidigt som kommunen sammanslogs med Kauhava stad. Träkyrka, uppförd 1787 (A. & K. Hakola), med klockstapel från 1828 (C.L. Engel). Socknen var under 1800-t. känd för en våldsmentalitet utan motstycke; under perioden 1823-50 steg antalet på grund av våld avlidna personer till 50 räknat på 100 000 inv./år. Ryktbarast bland de knivjunkare (häjyt) som hörde hemma i Y. var den förmögne bonden Antti Rannanjärvi, som slutligen själv mötte sitt öde i skepnad av en knivman. (H. Ylikangas, Tervasta teollisuuteen: Ylihärmän kehitys varhaisista ajoista nykypäiviin, 1989)
Ylihärmä fick fast bosättning först under sent 1500-t. men denna stabiliserade sig snart tack vare tjärbränningen som skapade välstånd. Karta: Arttu Paarlahti.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.