Zilliacus, Jutta Armelle (f. 25/7 1925 Hfrs), författare, journalist och politiker. Z. studerade 1944-48 vid Sibelius-Akademin och framträdde därefter som skådespelare på Lilla teatern och Svenska teatern. Sedan 1950 har hon verkat som frilansjournalist och kommentator i olika medier, känd framför allt som frispråkig kolumnist i Hufvudstadsbladet. Hon representerade Svenska folkpartiet i riksdagen 1975-87 och hade ledande positioner inom flera internationella organisationer, bl.a. som ordförande för EFTA-parlamentarikerna 1979.
I sitt författarskap har Z. ägnat sig åt politiska teman med självbiografisk anknytning, där hennes estniska rötter ofta betonas. Jämställdhetsfrågor är själva basen för texternas samhällsengagemang; till dem som drabbas av frän kritik hör inte minst gamla kolleger inom politiken. Bland hennes böcker märks Rökringar (1970), Vägskäl (1986), En annorlunda barndom (1989), Underbart är kort (1997) och Pianostämmarens dotter (2007). Z. odlar gärna en polemisk ton, där liberala värderingar försvaras i trots mot ideologiska ytterligheter. Var gift med journalisten och författaren Benedict Zilliacus sedan 1949. (Gustaf Widén)
I sitt författarskap har Z. ägnat sig åt politiska teman med självbiografisk anknytning, där hennes estniska rötter ofta betonas. Jämställdhetsfrågor är själva basen för texternas samhällsengagemang; till dem som drabbas av frän kritik hör inte minst gamla kolleger inom politiken. Bland hennes böcker märks Rökringar (1970), Vägskäl (1986), En annorlunda barndom (1989), Underbart är kort (1997) och Pianostämmarens dotter (2007). Z. odlar gärna en polemisk ton, där liberala värderingar försvaras i trots mot ideologiska ytterligheter. Var gift med journalisten och författaren Benedict Zilliacus sedan 1949. (Gustaf Widén)
Zilliacus, Jutta. Har sagt att hon med sitt skrivande vill väcka reaktioner och provocerar ofta medvetet i syfte att väcka debatt. Foto: Söderström & Co Förlags Ab, I. Lukas.