mösspartiet, mössorna, politiskt parti i svenska riket under frihetstiden. Partiet understödde Arvid Horns politik, som byggde på engelskt och ryskt bistånd och hade som främsta programpunkt att bevara freden. Det utmanövrerades vid riksdagen 1738-39 av det fransksinnade hattpartiet och lyckades inte återta makten ens efter det olyckliga kriget 1741-43. Under 1750-t. stödde hattpartiets motståndare kungaparets strävanden att öka sin makt; man talade parallellt om m. och hovpartiet. Kring 1760 uppstod ett yngre m., vars anhängare i hög grad rekryterades ur de ofrälse stånden. Bland de yngre mössorna uppträdde bl.a. Anders Chydenius från Österbotten. Vid riksdagen 1765-66 förlorade hattpartiet makten till m., som också tog över i rådet genom att en rad rådsherrar avgick frivilligt eller licentierades.
M. utvecklades i antiaristokratisk och antibyråkratisk riktning. En tryckfrihetsförordning som infördes 1766 slopade all censur förutom den kyrkliga, vilket skapade en öppen och livaktig debatt. Med förordningen infördes också en offentlighetsprincip som tillät större övervakning av ämbetsmännens verksamhet. Den av mössregeringen bedrivna deflationspolitiken skapade emellertid svårigheter bl.a. för järnhanteringen, och hattarna kom på nytt till makten 1769. Riksdagen 1771-72 dominerades igen av m., men Gustav III:s statsvälvning i augusti samma år gjorde slut på ständerväldet och dess partibildningar. Flera av kungens senare reformer hade först tagits upp av m. (A. Öberg, De yngre mössorna och deras utländska bundsförvanter 1765-1769, 1970; I. Carlsson, Parti-partiväsen-partipolitiker 1731-43, 1981; Riksdag, Kaffehus och predikstol: Frihetstidens politiska kultur 1766-1772; red. M-C. Skuncke/H. Tandefelt, 2003)
M. utvecklades i antiaristokratisk och antibyråkratisk riktning. En tryckfrihetsförordning som infördes 1766 slopade all censur förutom den kyrkliga, vilket skapade en öppen och livaktig debatt. Med förordningen infördes också en offentlighetsprincip som tillät större övervakning av ämbetsmännens verksamhet. Den av mössregeringen bedrivna deflationspolitiken skapade emellertid svårigheter bl.a. för järnhanteringen, och hattarna kom på nytt till makten 1769. Riksdagen 1771-72 dominerades igen av m., men Gustav III:s statsvälvning i augusti samma år gjorde slut på ständerväldet och dess partibildningar. Flera av kungens senare reformer hade först tagits upp av m. (A. Öberg, De yngre mössorna och deras utländska bundsförvanter 1765-1769, 1970; I. Carlsson, Parti-partiväsen-partipolitiker 1731-43, 1981; Riksdag, Kaffehus och predikstol: Frihetstidens politiska kultur 1766-1772; red. M-C. Skuncke/H. Tandefelt, 2003)