Andersson, Otto Emanuel f. 27/4 1879 Vårdö, d. 27/12 1969 Åbo), musikforskare och folklorist, professor i musikvetenskap och folkdiktsforskning vid Åbo Akademi 1926-46, dess rektor 1929-36.
A. växte upp i Lövö by i Vårdö socken på Åland. Hans föräldrar var bonden och häradsdomaren Anders Otto A. och hans hustru Viktoria Lovisa. 1895-96 var A. elev vid Ålands folkhögskola i Jomala, 1900 avlade han kantor- organistexamen i Åbo och sökte sig därefter till Helsingfors musikinstitut, där bl.a. Martin Wegelius blev hans lärare. Med dispens för studentexamen vann han inträde vid Helsingfors universitet, där han 1915 blev fil.kand. med musikvetenskap som huvudämne och folkdiktsforskning som biämne. 1923 disputerade han för doktorsgraden på avhandlingen Stråkharpan, en studie i nordisk instrumenthistoria.
Som Svenska litteratursällskapets stipendiat började A. sommaren 1902 teckna upp folkmelodier i Österbotten. Hans insamlingsresor sträckte sig över åren 1902-07 och omfattade alla delar av svenska Finland och därtill det svenska Estland. 1906 tog han initiativ till grundandet av Föreningen Brage, vars ordförande och körledare han var fram till 1926, då han tillträdde professuren i Åbo.
Inom den finlandssvenska musikrörelsen var A. en central gestalt som dirigent och organisatör. Han var medlem och ordförande i Svenska folkskolans vänners musikkommitté, som arrangerade de tidigaste sångfesterna. Efter det att Finlands svenska sång- och musikförbund grundats blev han en av dess ledare. Under en lång tid var han även medlem av Svenska litteratursällskapets styrelse.
Körsången och folkmusiken var A:s skötebarn. För blandad kör arrangerade han ett 60-t. folkvisor, som länge utgjorde stommen i den finlandssvenska körrepertoaren (Brage 123 folkvisor, 1922). Han samlade spelmännen och sångarna till tävlingar och vidtalade författare som Alexander Slotte och Ernst V. Knape att skriva nya texter till gamla folkmelodier. Därigenom skapades en ny lyrisk-musikalisk visgenre, som fick stor betydelse för uppbyggandet av en finlandssvensk identitet, med Slumrande toner (Slotte), Plocka vill jag skogsviol (Slotte), Över bygden (Knape) m.fl. Till denna verksamhet ansluter sig också hans kompositioner i folkton.
Av A:s publikationer tilldrar sig musikvolymerna i Svenska litteratursällskapets stora skriftserie Finlands svenska folkdiktning den största uppmärksamheten, nämligen folkvisedelarna V 1 Den äldre folkvisan (1934) och V 3 Sånglekar (1964) samt "spelmansbiblarna" VI A 1 Äldre dansmelodier (1963), VI A 2 Yngre dansmelodier (postumt 1974, red. Greta Dahlström) och VI A 3 Bröllopsmusik (1964). Vid redigeringen av dessa biträddes han av Greta Dahlström och Alfhild Forslin.
A. producerade ett stort antal böcker och uppsatser, över vilka bibliografier ingår i Studier i musik och folklore (1964 o. 1969), där han publicerade ett antal tidigare på annat håll tryckta uppsatser, samt i Kungl. Gustav Adolfs Akademins minnesbok 1957-1972 (1978). Av hans andra arbeten kan nämnas Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Åbo 1806-1827 (1921), Den unge Pacius och musiklivet i Helsingfors på 1830-talet (1938), Musikaliska sällskapet i Åbo 1790-1808 (1940), Finlandssvenska musikfester under 50 år (1947), Jean Sibelius i Amerika (1955) och Finländsk folklore (1967). Resultaten av A:s forskningar på den inhemska musikens område har i många avseenden varit grundläggande för kännedomen om Finlands äldre musikkultur. Detta gäller bl.a. hans Sibeliusforskning och hans jämförande text- och melodiforskning.
Kring sin professur vid Åbo Akademi grundade A. de musikhistoriska samlingar, som 1949 erhöll namnet Sibeliusmuseum. Han var verksam även som bokförläggare genom det 1939 grundade Förlaget Bro, vars bärande idé var att slå en litterär bro mellan stad och landsbygd. Förlaget publicerade fram till 1956 totalt 147 titlar och väckte en häftig och rätt omfattande debatt om "folksmak" kontra "finsmak". (K.Rob.V. Wikman, O. A., hans vetenskap och forskning, Budkavlen XLII, 1965; F. Dahlström, O.A. Finländska gestalter IX, 1971; J. Rosas, O. A:s väg från Vårdö till Åbo Akademi. Hist. o. litt.hist. studier 58, 1983) (Ann-Mari Häggman)
A. växte upp i Lövö by i Vårdö socken på Åland. Hans föräldrar var bonden och häradsdomaren Anders Otto A. och hans hustru Viktoria Lovisa. 1895-96 var A. elev vid Ålands folkhögskola i Jomala, 1900 avlade han kantor- organistexamen i Åbo och sökte sig därefter till Helsingfors musikinstitut, där bl.a. Martin Wegelius blev hans lärare. Med dispens för studentexamen vann han inträde vid Helsingfors universitet, där han 1915 blev fil.kand. med musikvetenskap som huvudämne och folkdiktsforskning som biämne. 1923 disputerade han för doktorsgraden på avhandlingen Stråkharpan, en studie i nordisk instrumenthistoria.
Som Svenska litteratursällskapets stipendiat började A. sommaren 1902 teckna upp folkmelodier i Österbotten. Hans insamlingsresor sträckte sig över åren 1902-07 och omfattade alla delar av svenska Finland och därtill det svenska Estland. 1906 tog han initiativ till grundandet av Föreningen Brage, vars ordförande och körledare han var fram till 1926, då han tillträdde professuren i Åbo.
Inom den finlandssvenska musikrörelsen var A. en central gestalt som dirigent och organisatör. Han var medlem och ordförande i Svenska folkskolans vänners musikkommitté, som arrangerade de tidigaste sångfesterna. Efter det att Finlands svenska sång- och musikförbund grundats blev han en av dess ledare. Under en lång tid var han även medlem av Svenska litteratursällskapets styrelse.
Körsången och folkmusiken var A:s skötebarn. För blandad kör arrangerade han ett 60-t. folkvisor, som länge utgjorde stommen i den finlandssvenska körrepertoaren (Brage 123 folkvisor, 1922). Han samlade spelmännen och sångarna till tävlingar och vidtalade författare som Alexander Slotte och Ernst V. Knape att skriva nya texter till gamla folkmelodier. Därigenom skapades en ny lyrisk-musikalisk visgenre, som fick stor betydelse för uppbyggandet av en finlandssvensk identitet, med Slumrande toner (Slotte), Plocka vill jag skogsviol (Slotte), Över bygden (Knape) m.fl. Till denna verksamhet ansluter sig också hans kompositioner i folkton.
Av A:s publikationer tilldrar sig musikvolymerna i Svenska litteratursällskapets stora skriftserie Finlands svenska folkdiktning den största uppmärksamheten, nämligen folkvisedelarna V 1 Den äldre folkvisan (1934) och V 3 Sånglekar (1964) samt "spelmansbiblarna" VI A 1 Äldre dansmelodier (1963), VI A 2 Yngre dansmelodier (postumt 1974, red. Greta Dahlström) och VI A 3 Bröllopsmusik (1964). Vid redigeringen av dessa biträddes han av Greta Dahlström och Alfhild Forslin.
A. producerade ett stort antal böcker och uppsatser, över vilka bibliografier ingår i Studier i musik och folklore (1964 o. 1969), där han publicerade ett antal tidigare på annat håll tryckta uppsatser, samt i Kungl. Gustav Adolfs Akademins minnesbok 1957-1972 (1978). Av hans andra arbeten kan nämnas Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Åbo 1806-1827 (1921), Den unge Pacius och musiklivet i Helsingfors på 1830-talet (1938), Musikaliska sällskapet i Åbo 1790-1808 (1940), Finlandssvenska musikfester under 50 år (1947), Jean Sibelius i Amerika (1955) och Finländsk folklore (1967). Resultaten av A:s forskningar på den inhemska musikens område har i många avseenden varit grundläggande för kännedomen om Finlands äldre musikkultur. Detta gäller bl.a. hans Sibeliusforskning och hans jämförande text- och melodiforskning.
Kring sin professur vid Åbo Akademi grundade A. de musikhistoriska samlingar, som 1949 erhöll namnet Sibeliusmuseum. Han var verksam även som bokförläggare genom det 1939 grundade Förlaget Bro, vars bärande idé var att slå en litterär bro mellan stad och landsbygd. Förlaget publicerade fram till 1956 totalt 147 titlar och väckte en häftig och rätt omfattande debatt om "folksmak" kontra "finsmak". (K.Rob.V. Wikman, O. A., hans vetenskap och forskning, Budkavlen XLII, 1965; F. Dahlström, O.A. Finländska gestalter IX, 1971; J. Rosas, O. A:s väg från Vårdö till Åbo Akademi. Hist. o. litt.hist. studier 58, 1983) (Ann-Mari Häggman)
Andersson, Otto. Var en internationellt känd musikforskare med folkmusik och folkdiktning som specialitet. På äldre dagar framstod han som den finlandssvenska musikens grand old man. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar.