arbetsförmedling. Enligt lagen om arbetskraftsservice av 1993 är syftet med a. att främja en så effektiv och ändamålsenlig placering av arbetskraften som möjligt, så att arbetsgivaren får den arbetstagare som är lämpligast och bäst för den utbjudna arbetsplatsen och arbetstagaren det arbete han bäst förmår utföra.
A. tillhandahåller arbetssökande och arbetsgivare service i olika former (främst information om lediga arbetsplatser) så att de arbetssökande skall kunna sysselsättas och arbetsgivarnas tillgång på arbetskraft tryggas på basis av parternas ömsesidiga avtalsfrihet. Chefsmyndighet för den offentliga a. är %BLUE%arbets- och näringsministeriet%ENDCOLOR%. Den regionala verkställigheten av a. handhas av %BLUE%TE%ENDCOLOR%-centralerna, under vilka de lokala arbets- och näringsbyråerna (ca 200 st. över hela landet 2009) sorterar. Enligt den 1999 av riksdagen godkända internationella konventionen om privata arbetsförmedlingsbyråer skall myndigheterna övervaka dessa. Den privata a. skall i likhet med den offentliga vara avgiftsfri. Strafflagen stadgar att den som hos en enskild kund bär upp avgift för arbetsförmedlingsservice som har direkt sysselsättande verkan eller bär upp avgift för arbetsförmedling för sjöfarande för arbetsförmedlingsbrott skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
A. bedrevs i Finland tidigast av skråna och sjömanshusen. Sedan de nedlagts var a. oorganiserad fram till 1917, då offentlig, avgiftsfri a. vann insteg. A. var från nämnda år obligatorisk för kommunerna; först genom en lag av 1959 gjordes a. till en angelägenhet för staten.
A. tillhandahåller arbetssökande och arbetsgivare service i olika former (främst information om lediga arbetsplatser) så att de arbetssökande skall kunna sysselsättas och arbetsgivarnas tillgång på arbetskraft tryggas på basis av parternas ömsesidiga avtalsfrihet. Chefsmyndighet för den offentliga a. är %BLUE%arbets- och näringsministeriet%ENDCOLOR%. Den regionala verkställigheten av a. handhas av %BLUE%TE%ENDCOLOR%-centralerna, under vilka de lokala arbets- och näringsbyråerna (ca 200 st. över hela landet 2009) sorterar. Enligt den 1999 av riksdagen godkända internationella konventionen om privata arbetsförmedlingsbyråer skall myndigheterna övervaka dessa. Den privata a. skall i likhet med den offentliga vara avgiftsfri. Strafflagen stadgar att den som hos en enskild kund bär upp avgift för arbetsförmedlingsservice som har direkt sysselsättande verkan eller bär upp avgift för arbetsförmedling för sjöfarande för arbetsförmedlingsbrott skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
A. bedrevs i Finland tidigast av skråna och sjömanshusen. Sedan de nedlagts var a. oorganiserad fram till 1917, då offentlig, avgiftsfri a. vann insteg. A. var från nämnda år obligatorisk för kommunerna; först genom en lag av 1959 gjordes a. till en angelägenhet för staten.