arbetstvist, meningsskiljaktighet mellan arbetsgivare och arbetstagare 1) om tolkningen av gällande lag, 2) om tolkningen av innehållet i gällande kollektivavtal och 3) om vitala intressen, som avser förhållanden vilka inte är reglerade genom lag eller kollektivavtal. I punkterna 1) och 2) är det fråga om rättstvister, som avgörs genom dom, i det första fallet vanligen i arbetsrådet, i det andra i Arbetsdomstolen. Intressetvisterna kan leda till slutande av kollektivavtal eller till (hotande/definitiv) arbetsnedläggelse; i sistnämnda fall träder en av samhället upprätthållen förlikningsmekanism i funktion.
Medling i arbetstvister. Beträffande intressekonflikterna gäller lagen av 1962 om medling i a. Enligt denna jämte åtföljande förordning tillsätts två riksförlikningsmän, av vilka den ena tjänstgör som föreståndare för riksförlikningsmannabyrån vid arbets- och näringsministeriet, och sex distriktsförlikningsmän. Förlikningsmännen utses av statsrådet för fyra år i sänder, distriktsförlikningsmännen för tre år i sänder. De skall på olika sätt medverka till att bilägga a. som parterna inte själva kan lösa. Riksförlikningsmännen leder medlingsverksamheten i hela landet och har främst själva hand om de förlikningsåtgärder, som föranleds av sådana a. som omfattar flera distrikt. Om planerad arbetsinställelse och om orsakerna skall anmälas skriftligen till riksförlikningsmannabyrån minst två veckor i förväg. arbets- och näringsministeriet har rätt att i tvingande fall uppskjuta planerade strejker med högst två veckor i syfte att reservera tillräcklig tid för medling.
De första föreskrifterna om medling i a. ingick i näringsförordningen av 1879, men det dröjde till 1925, innan dessa förhållanden reglerades genom speciallagstiftning. Riksförlikningsmannainstitutionen infördes 1962. Sedan 1970 är riksförlikningsmännen två. Den ena tjänsten kan lämnas obesatt. (A. Mattila, Työriitojen sovittelun historia, 1992)
Medling i arbetstvister. Beträffande intressekonflikterna gäller lagen av 1962 om medling i a. Enligt denna jämte åtföljande förordning tillsätts två riksförlikningsmän, av vilka den ena tjänstgör som föreståndare för riksförlikningsmannabyrån vid arbets- och näringsministeriet, och sex distriktsförlikningsmän. Förlikningsmännen utses av statsrådet för fyra år i sänder, distriktsförlikningsmännen för tre år i sänder. De skall på olika sätt medverka till att bilägga a. som parterna inte själva kan lösa. Riksförlikningsmännen leder medlingsverksamheten i hela landet och har främst själva hand om de förlikningsåtgärder, som föranleds av sådana a. som omfattar flera distrikt. Om planerad arbetsinställelse och om orsakerna skall anmälas skriftligen till riksförlikningsmannabyrån minst två veckor i förväg. arbets- och näringsministeriet har rätt att i tvingande fall uppskjuta planerade strejker med högst två veckor i syfte att reservera tillräcklig tid för medling.
De första föreskrifterna om medling i a. ingick i näringsförordningen av 1879, men det dröjde till 1925, innan dessa förhållanden reglerades genom speciallagstiftning. Riksförlikningsmannainstitutionen infördes 1962. Sedan 1970 är riksförlikningsmännen två. Den ena tjänsten kan lämnas obesatt. (A. Mattila, Työriitojen sovittelun historia, 1992)