diskriminering på grund av ras, nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg, språk, kön, ålder, familjeförhållanden, sexuell inriktning, hälsotillstånd, handikapp, religion, samhälleliga åsikter, politisk eller facklig verksamhet eller någon annan därmed jämförbar omständighet är enligt grundlagens 6:e paragraf förbjuden i Finland.
Den som i näringsverksamhet, yrkesutövning, betjäning av allmänheten, tjänsteutövning eller något annat offentligt uppdrag utan godtagbart skäl gör sig skyldig till d. straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. En arbetsgivare som utan vägande eller godtagbart skäl försätter en arbetssökande eller arbetstagare i en ofördelaktig ställning p.g.a. ovannämnda omständigheter skall likaså dömas till böter eller fängelse.
År 1970 ratificerade Finland FN-konventionen av år 1965 om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. För att förhindra diskriminering p.g.a. kön stiftades 1986 en särskild lag om jämställdhet mellan kvinnor och män. De nugällande utvidgade lagrummen om d. trädde i kraft vid den genomgripande förnyelsen av strafflagen 1995. - Diskrimineringsförbudet är likväl inte absolut, utan kompletteras i vissa fall av principen om positiv särbehandling. Så kan t.ex. kvinnor som ofta har sämre löner och anställningsvillkor än män genom lag gynnas på ett sätt som bidrar till att den faktiska jämställdheten mellan könen befrämjas. På motsvarande sätt kan t.ex. minoritetsgrupper såsom finlandssvenskarna och samerna tilldelas olika slag av kvoter vid intagningen till högskolor och universitet. Denna särbehandling motiveras med att den faktiska jämställdheten mellan de olika grupperna i samhället i vissa fall kan förutsätta specialarrangemang som formellt sett står i strid med ett absolut och undantagslöst diskrimineringsförbud. (N. Bruun/P.K. Koskinen, Jämställdhetslagen, 1987; K. Liebkind, Me ja muukalaiset, 1988; L.D. Eriksson, Syrjintäkielto ja yhdenvertaisuus, ingår i Lakimies n:o 5-6, 1996; Vähemmistöt ja niiden syrjintä Suomessa, 1996; M. Scheinin, Yhdenvertaisuus ja syrjinnän kielto, ingår i verket Perusoikeudet, red. P. Hallberg m.fl., 1999)
Den som i näringsverksamhet, yrkesutövning, betjäning av allmänheten, tjänsteutövning eller något annat offentligt uppdrag utan godtagbart skäl gör sig skyldig till d. straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. En arbetsgivare som utan vägande eller godtagbart skäl försätter en arbetssökande eller arbetstagare i en ofördelaktig ställning p.g.a. ovannämnda omständigheter skall likaså dömas till böter eller fängelse.
År 1970 ratificerade Finland FN-konventionen av år 1965 om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. För att förhindra diskriminering p.g.a. kön stiftades 1986 en särskild lag om jämställdhet mellan kvinnor och män. De nugällande utvidgade lagrummen om d. trädde i kraft vid den genomgripande förnyelsen av strafflagen 1995. - Diskrimineringsförbudet är likväl inte absolut, utan kompletteras i vissa fall av principen om positiv särbehandling. Så kan t.ex. kvinnor som ofta har sämre löner och anställningsvillkor än män genom lag gynnas på ett sätt som bidrar till att den faktiska jämställdheten mellan könen befrämjas. På motsvarande sätt kan t.ex. minoritetsgrupper såsom finlandssvenskarna och samerna tilldelas olika slag av kvoter vid intagningen till högskolor och universitet. Denna särbehandling motiveras med att den faktiska jämställdheten mellan de olika grupperna i samhället i vissa fall kan förutsätta specialarrangemang som formellt sett står i strid med ett absolut och undantagslöst diskrimineringsförbud. (N. Bruun/P.K. Koskinen, Jämställdhetslagen, 1987; K. Liebkind, Me ja muukalaiset, 1988; L.D. Eriksson, Syrjintäkielto ja yhdenvertaisuus, ingår i Lakimies n:o 5-6, 1996; Vähemmistöt ja niiden syrjintä Suomessa, 1996; M. Scheinin, Yhdenvertaisuus ja syrjinnän kielto, ingår i verket Perusoikeudet, red. P. Hallberg m.fl., 1999)