Eckerö

Eckerö, kommun (Finlands västligaste) på v. Åland. Areal 108 km2, 943 invånare varav 89,8 % svenskspråkiga (2010).

Eckerö, som vanligen räknas till Fasta Åland, omfattar utom den stora huvudön (Eckerölandet) inemot 200 större och mindre öar, som ingår bl.a. i den märkliga ögruppen Signilskär. Där finns en kapellruin, som härstammar från 1500-talet, och landets äldsta regelbundet bemannade fågelobservationsstation, gr. 1929. Längst ute i havet ca 25 km n.v. om huvudön ligger Märkets fyr, som är rikets västligaste punkt. Eckerö skils från det övriga Fasta Åland av det natursköna Marsundet, den gamla farleden för österbottenskutorna och Nystadsbåtarna, trafikerad ännu 1783. En 121 m lång bro över sundet invigdes 1959; den ersattes 2000 av en ny och bredare. Terrängen är mestadels låglänt och svagt kuperad, jordmånen stenig och karg. Skogsmarken upptar endast ca 45 % av landarealen. Centralort är Storby (390 inv. 2000), där ett ståtligt posthus, uppfört 1828 enligt ritningar av C.L. Engel och Ch. Bassi, erinrar om att orten förr var en viktig etapp på postrutten mellan Finland och Sverige (Postvägen). 1946 restes där ett monument (E. Cedercreutz) över postrotemännen. Posthuset inrymmer bl.a. ett postrotemuseum. I Storby finns även Eckeröhallen, en hall för idrottsliga, kommersiella och kulturella aktiviteter, färdigställd 2000. Ett stycke n. om Storby ligger Käringsund, ett gammalt fiskeläge som hör till de mest besökta turistmålen på Åland. I Käringsund finns även Ålands jakt- och fiskemuseum, invigt 1995. Bilfärjtrafik mellan Eckerö och Grisslehamn i Roslagen inleddes 1960. Av evenemang kan nämnas Postrodden, som startar vartannat år från Eckerö resp. Grisslehamn på svenska sidan.

Eckerö, som erhöll sin första fasta befolkning västerifrån under yngre järnålder, omtalas första gången 1427 och var sedan kapell under Hammarland fram till 1877, då det bildade egen församling. Den åt S:t Lars helgade gråstenskyrkan uppfördes i slutet av 1300-talet. (B. Wilén, E. post- och tullhus, 1988; E. Karlsson/G. Johansson, Historik över Storby, 1991; Å. Ringbom/C. Remmer, Hammarland och E. [Ålands kyrkor], 1995; E. Sundberg, Storby - en annorlunda by, 1997, E. kyrkoby, 2001)