Frälsningsarmén inledde sin verksamhet i Finland 1889. Rörelsen grundades 1865 av engelsmannen William Booth och bar till en början namnet Kristna missionen (The Christian Mission). Dess alltmer militära drag ledde till en namnändring och 1878 började det nuvarande namnet, Salvation Army på engelska, användas. Efter namnändringen togs militära grader i bruk och medlemmarna började använda uniform.
Frälsningsarmén är en internationell rörelse och ett evangeliskt samfund, vars förkunnelse grundar sig på Bibeln. Finlands första frälsningsofficerare, Constantin Boije af Gennäs, Hedvig von Haartman och Alva Forsius, kom från frikyrkliga väckelserörelser. Liksom i andra länder möttes Frälsningsarmén av löje och misstro samt direkt motstånd från myndigheternas och kyrkans sida, men detta kunde inte hindra den att alltmer vinna terräng. Exempelvis förbjöds alla armémöten i landet, och frälsningsofficerare som trotsade förbudet arresterades. Så småningom förändrades omvärldens inställning till rörelsen, som idag är en etablerad organisation i det finländska samhället och har rönt stor uppskattning för den sociala verksamhet den bedrivit vid sidan av förkunnelseverket.
Verksamheten bedrivs i de lokala kårerna och vid olika inrättningar och byråer inom socialtjänsten. Medlem i Frälsningsarmén blir man via stamkåren, som motsvarar lokalförsamlingen. År 2007 fanns det ca 900 medlemmar i Frälsningsarmén i Finland. Till skillnad från soldaterna bär inte civilmedlemmarna uniform. Officerarna är heltidsanställda och verkar inom kårarbetet, socialtjänsten eller i administrativa uppgifter. 2007 var antalet officerare ca 70 och antalet övriga anställda var 380.
Sektorer inom vilka Frälsningsarmén arbetar är bl.a. söndagsskolan, scoutingen, åldringsvården och missbrukarvården samt olika former av biståndsverksamhet. Även missionsverksamhet i andra världsdelar har bedrivits, men antalet finländska missionärer har minskat med åren. Frälsningsarmén i Finland har det administrativa ansvaret för arbetet i Estland, som inleddes 1995.
Frälsningsarmén är känd särskilt för sin julgryta, en insamlingsform som fick sin början i San Francisco 1894. År 1911 startade Frälsningsarméns eftersökningsarbete i Finland. Syftet är att hjälpa enskilda personer att leta reda på försvunna släktingar. Årligen tar Frälsningsarmén i Finland emot ca 200 eftersökningsuppdrag, och omkring 55 av personerna hittas.
Frälsningsarmén har inte kyrkosamfundsstatus i Finland, men de flesta av dess medlemmar hör till folkkyrkan. Rörelsen är medlem i Finlands ekumeniska råd och Suomen vapaakristillinen neuvosto. Tidskriften Krigsropet har utkommit sedan 1890, den finskspråkiga motsvarigheten Sotahuuto sedan 1892. Flera av Frälsningsarméns ledare i Finland har varit utlänningar, och i gengäld har finländska officerare innehaft ledande positioner i rörelsen utomlands. Finländaren Jarl Wahlström var 1981-86 general för den internationella Frälsningsarmén. (E. Könönen, En armé på marsch, 1964; H. Nieminen, Pelastussota Suomessa 1889-1989, 1989)
Frälsningsarmén är en internationell rörelse och ett evangeliskt samfund, vars förkunnelse grundar sig på Bibeln. Finlands första frälsningsofficerare, Constantin Boije af Gennäs, Hedvig von Haartman och Alva Forsius, kom från frikyrkliga väckelserörelser. Liksom i andra länder möttes Frälsningsarmén av löje och misstro samt direkt motstånd från myndigheternas och kyrkans sida, men detta kunde inte hindra den att alltmer vinna terräng. Exempelvis förbjöds alla armémöten i landet, och frälsningsofficerare som trotsade förbudet arresterades. Så småningom förändrades omvärldens inställning till rörelsen, som idag är en etablerad organisation i det finländska samhället och har rönt stor uppskattning för den sociala verksamhet den bedrivit vid sidan av förkunnelseverket.
Verksamheten bedrivs i de lokala kårerna och vid olika inrättningar och byråer inom socialtjänsten. Medlem i Frälsningsarmén blir man via stamkåren, som motsvarar lokalförsamlingen. År 2007 fanns det ca 900 medlemmar i Frälsningsarmén i Finland. Till skillnad från soldaterna bär inte civilmedlemmarna uniform. Officerarna är heltidsanställda och verkar inom kårarbetet, socialtjänsten eller i administrativa uppgifter. 2007 var antalet officerare ca 70 och antalet övriga anställda var 380.
Sektorer inom vilka Frälsningsarmén arbetar är bl.a. söndagsskolan, scoutingen, åldringsvården och missbrukarvården samt olika former av biståndsverksamhet. Även missionsverksamhet i andra världsdelar har bedrivits, men antalet finländska missionärer har minskat med åren. Frälsningsarmén i Finland har det administrativa ansvaret för arbetet i Estland, som inleddes 1995.
Frälsningsarmén är känd särskilt för sin julgryta, en insamlingsform som fick sin början i San Francisco 1894. År 1911 startade Frälsningsarméns eftersökningsarbete i Finland. Syftet är att hjälpa enskilda personer att leta reda på försvunna släktingar. Årligen tar Frälsningsarmén i Finland emot ca 200 eftersökningsuppdrag, och omkring 55 av personerna hittas.
Frälsningsarmén har inte kyrkosamfundsstatus i Finland, men de flesta av dess medlemmar hör till folkkyrkan. Rörelsen är medlem i Finlands ekumeniska råd och Suomen vapaakristillinen neuvosto. Tidskriften Krigsropet har utkommit sedan 1890, den finskspråkiga motsvarigheten Sotahuuto sedan 1892. Flera av Frälsningsarméns ledare i Finland har varit utlänningar, och i gengäld har finländska officerare innehaft ledande positioner i rörelsen utomlands. Finländaren Jarl Wahlström var 1981-86 general för den internationella Frälsningsarmén. (E. Könönen, En armé på marsch, 1964; H. Nieminen, Pelastussota Suomessa 1889-1989, 1989)
Frälsningsarmén ställde 1906 första gången ut sina julgrytor i Finland. Över hundra år senare lever traditionen fortfarande kvar. Bilden togs 2003 i Helsingfors. Foto: Steffen Ørsted.